Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bågböjd linje, i två fall utan, i tre fall med mjukt vågiga
buktningar (det förekommer även som enkelt skiljemärke i en
magisk figur mellan tvenne h-runor). I mellersta raden har jag
överfört till riktningen vänster-höger vad som inristats
högervänster vid βovöτρoφηδóv-skrivnmg.
Särskild uppmärksamhet påfordrar vid en tolkning av
detta än ej säkert bestämda språkprov rad 2. Är ek, såsom
jag ovan antytt, att fatta som lia personens pronomen, böra
vi i analogi med en hel rad av äldre runinskrifter i iggus
förmoda ett namn. Frånsett, att sibilanten tecknats med 5,
är fonemet helt överensstämmande med den grundform, som
ansatts för guda- och runnamnet Ing: *Iηgug. Ljudkomplexen
%g har återgivits på grekiskt vis (alldeles som i Wulfilas
ortografi) med tvenne g-tecken (jfr γγ i grekiskan). Såsom jag
längre fram utförligare skall motivera, hindrar intet, att dessa
runinskrifter, vilka tillhöra ett vattenfynd, kunna vara av
gotiskt ursprung. Härför tala till en början förekomsten av ett
tonlöst 5 i en substantivändelse och skrivningen gg för %g,
vilken tyder på grekiskt, ej latinskt mönster för skriften. Vad
ek beträffar, kan ju e i st. f. i synas ange en annan germansk
språkgren. Intet hindrar emellertid, att ljudövergången e >
got. i kan ha varit av ganska sent datum (den kan ju ha
inträtt århundradet före Wulfila) eller att gotiskan ägt vissa
dialektala skiljaktigheter 1. Vi behöva ej nödvändigtvis ha att
göra med Svartahavsgoter, närmast till hands ligger ju att
tänka på Östersjögoter. Den del av goterna, som kallades
gepider, anlände som bekant några århundraden senare från
hemlandet, vilket av allt att döma varit Skandinavien, och de
dröjde längre kvar (c:a ett århundrade) vid
Weichselmyn-ningen än goternas stora huvudmassa 2. Mot en tolkning av
iggus = fygus såsom en västgermansk form talar dessutom den
omständigheten, att sannolikt redan något före vår tideräk-
över och betydligt under runtecknens nivå (särskilt i förhållande till den
föregående rungruppen).
1 I den gotiska bibeln finnas för övrigt sporadiska fall med e i st. f. i
i en del ord (jfr Streitberg, Gotisches Elementarbuch, 1920, s. 49 (§ 22 D).
2 Jfr Nerman, Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens
Handlingar, XXXIV: 5, 1924, s. 46 och 59.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
