Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30
uppfattning av det formelartade uttrycket ukmini i det
föregående såsom rnu åt Odens skara’. Efter nukmini har med
största sannolikhet (att döma av ett defekt runtecken) en
bokstavsgrupp begynnande med m följt. v. Friesen läser
m[ir]. Givetvis kan man lika väl försöka en rekonstruktion
m[qn] Vi finge i så fall en form, motsvarande senare fsv.
man, ack. av mader. Efter detta ställe kan med i det
närmaste full säkerhet rungruppen alu läsas. Denna
runkombination torde kunna tolkas såsom ’jag har avlat och fostrar’.
I fortsättningen är jag böjd att med v. Friesen läsa hukiain,
en rungrupp, i fråga om vilken osäkerhet dock råder särskilt
om de två första tecknen. Här ansluter jag mig till min
föregångares äldre tolkning (R, s. 88) och uppfattar uttrycket
såsom betydande fmå han ensam besinna (minnas)’. Sedan
följer omedelbart rungruppen huaR, där visserligen andra tecknet
är starkt skadat men dock knappast kan vara annat än en w-runa.
Med v. Friesen ser jag här pronominet huaR Vem’. Omedelbart
efter detta kan fullt tydligt runföljden iþ jämte ett överstycke av
en huvudstav, tillhörig ett tredje tecken, skönjas. Därefter följer
en lucka, som uppstått genom att 4—5 runtecken utplånats. Vid
luckans slut står en tydlig (om dock icke alldeles oskadad)
/>-runa. Resten av raden, där plats funnits för ytterligare
4—5 runtecken, saknar numera varje spår av inskription.
Vad denna inskriftsrads senare hälft haft till innehåll, är
en fråga, som tydligen endast gissningsvis kan besvaras. Med
hänsyn till min uppfattning av den allmänna karaktären hos
inskriptionsavdelningen II, vilken i övrigt ter sig såsom en
serie hänsyftningar på berömda, i Sverige under 800-talet
kända hjältesagor, är jag böjd för att förmoda, att
avslutningsorden häntytt på en i livet varande ättlings höga börd. De
kvarstående runorna kunna med en viss grad av plausibilitet
suppleras med hänsyn till ett dylikt tolkningsalternativ. Efter
ib kvarstår såsom rest övre delen av ett runteckens
huvudstav, v. Friesen förmodar, att här ett k-tecken stått.
Givetvis kan det lika väl ha varit ett i- eller ett l-tecken. I
anslutning till vad ovan yttrats kunna vi förmoda, att iþ är en
rest av *iþli, vilket bör vara den runsvenska motsvarigheten
till fisl. eðli (eðle), ia-stam, ’natur, väsen’, fsax. athali ’ädel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
