Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30
av texten tvenne ord, det ena ett substantiv i dativ, det andra
ett sådant i nominativ.
I ama ser jag dativen av ett fornsvenskt maskulint namn
Arne (n-stam). Detta bör till sin ursprungliga betydelse ha
varit identiskt med fisl. kmr1, vilket är ett säkert belagt
jättenamn (Bland iotna keiti etc.2). Hellquist3 identifierar fisl.
kmr med färgadjektivet fisl. árnr ’black or loatbsome’, alltså
fmörk, mörklagd’4. Att Rökstensristaren vid beteckning av
stavelsen am- begagnar sig av αr-runan och icke ass-runan,
kan vid första påseende synas egendomligt. Före nasal borde
ett nasalerat eller dunkelt α-ljud, alltså α, väntas. Dock visar
stenen tvenne andra fall, där före ett kvarstående eller nyss
undanträngt m (ej n) beteckning med a (icke q) ägt rum.
Vare sig vi tolka uamuþ såsom återgående på en i
ackusa-siv stående namnform Vámóð (Bugge) eller Væmop (v.
Friesen, R, s. 30 f.), böra vi, om det vore att räkna med ett absolut
undantagslöst uppträdande av q framför nasal, ha att vänta
*uqmιιþ i runskriften, jfr, att det tecknas trakt i
lönnskrifts-raden n:r 4, ehuru det här icke är frågan om ett ord med a-,
utan om ett ord med (sannolikt öppet) £-ljud= fvn. drengi*.
Det andra fallet, där vi på grund av inverkan av nasalen m
skulle ha att vänta ett q, är nabnum i profaninskriften (jfr
nedan § 13). Visserligen har här m före n dissimilerats till
b 6, men en förändring q > a bör dock här en gång ha inträtt.
Då dessutom Stentoftenstenen har JiAborumR (med runan jø,
1 Fsv. Arne förhåller sig till fisl. Amr såsom det fisl. -blinde i
Odens-namnet Gestnmblinde (eg-, ’den för gästerna dunkle’) till adj. blindr (urspr,
’dunkel’). Den tolkning Wessén, Festskrift tillägnad Hugo Pipping, 1924, s.
537 f., ger av Odensnamnet synes mig mindre naturlig-.
2 Jfr Lind, Norsk-isländska dopnamn, 1905—15, sp. 23.
3 Arkiv för nordisk filologi, VII (ny följd III), 1891, s. 3.
4 Jfr även Finnur Jonsson, Lexicon poeticum, 1913 —16, s. 29, och
Magnus Olsen, Arkiv för nordisk filologi, XXV (ny följd XXI), 1909, s. 295.
5 Tidigare har man sökt förklara a i ttamuþ såsom beroende på den
omständigheten, att med m en ny sammansättningsled av ordet begynner (jfr
Noreen, Altschwedische Grammatik, 1904, § 128, Anm. 2).
6 Den fonetiska orsaken bör vara att söka däri, att m i ställning
mellan tvenne dentala nasaler dissimilerats till en explosiva: n — m~n>
n — b — n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
