Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929 — 30
stämmig fonetisk typ är det därmed allitererande Velinn.
Jag identifierar detta mansnamn med det fisl. adjektivet vélinn
’listig, förfaren i konstgrepp’ 1. Ordet är en α-stam och bör
därför brukat såsom gudanamn (jfr flexionen av fisk Yggr)
ha följt ett substantiviskt böjningsschema, alltså i dativ sing.
ha haft ändelsen -e (-i): Veline eller Velini, i runskrift uilini
(osäkert är dock, om fornsvenskan i stammen haft ~é-\ detta har
som bekant inkommit analogiskt i fornisländskan i st. f.
ursprungligt -i-, jfr ags. wil och runnordiskt wilagaR 2). Då stamvokalen
är lång, kunde man i detta fall förmoda, att den i mellanstavelse
stående /-vokalen skulle ha synkoperats. Ljudlagsenligt kan
detta emellertid endast ha skett, om vokalen i i suffixet
-in-varit kort. Nu är emellertid långt i hos ett dylikt adjektivsuffix
i indoeuropeiskan ingalunda obelagt: -in- växlar med
-in-(mycket vanligt) och -ein-3. Dessutom ligga i detta fall
förhållandena på ett sådant sätt, att även om ljudlagsenligt
synkopering inträtt, vokalen analogiskt kunnat leva upp igen
tack vare, att övriga böjningsformer med förlorad
ändelse-vokal måste ha bevarat ett inljudande i.
Resten av tvärraden n:r 2 (= lönnskriftsraden n:r 4)
består av runföljden rhfprhis, föregången av det ovan nämnda
korslika skiljemärket. Ha runornas ljudvärden förskjutits enligt
samma förflyttningsprincip som i den ovan stående tvärraden
(lönnskriftsraden n:r 3), böra vi här läsa: knuqknat (jfr v.
Friesen, R, s. 59 f.). Kombineras detta med nästa upp och
nedvända tvärrads begynnelserunor (i)atun4, få vi satsen:
knuq knati ialun. Denna sats tolkas av v. Friesen (R, s. 88):
»Han visste att slå en jätte». 5:e lönnskriftsraden är liksom
den ovanstående 4:e genom ett korsliknande skiljemärke delad
1 Fritzner, Ordbog över det gamle norske Sprog, III, 1896, översätter
’svigefuld, tilbøielig til at anvende Svig’ (de belägg som givas äro relativt
unga; ordet måste dock sammanhänga med ord, kända i runnordiskan, jfr
ovan).
2 Jfr Johannesson, Grammatik der urnordischen Runeninschriften, 1923,
§ 31, Anm.
3 Om suffixet -in- i germanskan jfr t. ex. Hellquist, Svensk
etymologisk ordbok, 1922, s. XXVII f.
4 Ramen döljer i sig i-runan, jfr i fråga om enkelbeteckning av i+-i
min läsning i föregående rad (iiilinis = uilini is).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
