Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
hårdt emot stelt.
lan sjunga solo utan önskade, att alla skulle stämma in
i sången, för ser ni, när hon tog upp en sång, då ville
de andra tiga och bara höra på. Och däri tyckte jag
ofta, att det gömde sig en hel predikan.
Vi hade inte så mycket att välja på i sångväg då
som nu. L. S., C. B —g., N. F. med flera andra hade
då icke stämt sina harpor eller sett dagens ljus det
var år 1838 — men vi hade Rutströms och Lindrots
sånger och nöjde oss med dem.
’Lammets folk och Sions fränder’ var en sång, som
ofta genljöd därinne i kolarstugan, där det nu alltid var
snyggt och trefligt, och isynnerhet sjöngo vi med glädje
den här versen:
’Ljufligt månde oss nu falla
Under lifvets träd vår lott;
Herren, Herren, allt i alla,
Är vårt tempel och vårt slott.
Där har fågeln funnit näste,
Svalan bo och frian stat,
Skrämda flyktingen sitt fäste,
Trötta trälen sin sabbat.’
Vi voro ett hjärta och en själ, och ofta fingo vi
smaka och se Herrens ljuflighet, när han lät oss känna,
att han var när oss. Hur glad var jag inte att se far
och mor börja tycka om att vara med på mötena. Se’n
blef det ock slut på supningen på Falkmanshof.
Så en dag fram i oktober kommo baron och
friherrinnan hem. Ack — ack — hvilka uppträden, som
nu följde på hvarandra, dag efter dag! Det blef hårdt
emot stelt, som man säger, fast vår fröken var i
besittning af Jesu mildhet och saktmod och Jobs tålamod.
Men den friherrinnan! Kall som ett isberg var hon för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
