Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korsfäst med kristus.
139
Jag vill aldrig mer i min tid se ett sådant leende.
— Däri låg mera sammanpressad sorg än i den vildaste
gråt. Men på samma gång låg däri det där skimret
af seger — af triumf, som jag några gånger sett där
förut.
Hon reste sig långsamt upp och knäppte
tillsammans sina små hvita händer, där nu den breda, släta
guldringen icke längre blänkte — och sade med en
öf-vernaturligt lugn och klar röst:
’ja, Lena — jag dör —. Jag är korsfäst med
Kristus — och — jag dör hvar dag —. Min brudkrona
är förlorad — men — lifvets krona har jag att vänta
mig —. Striden är genomkämpad nu — och jag
har afgått med seger —. Lofvad vare Gud! —’
Jag tycker jag ser än, hur hon strålade ... Efter en
stund sade hon liksom i en dröm:
’Han blir den förste — och den ende... Aldrig
blir jag någons brud på jorden. — Aldrig bär jag
härefter någon annan ring än den, som är en pant på vårt
härliga arf — löftets helige Ande...’
’Men fröken — hur skall det gå för er? Hur skall
fröken hafva kraft att försaka sitt lifs lycka?’ frågade jag
tröstlös och förvirrad af stor trossvaghet.
’Är det icke nåd inför Gud att få lida med Kristus?
Äro vi icke därtill kallade, emedan äfven Kristus har
lidit för oss, att vi skola efterfölja hans fotspår’ var
hennes svar.»
Magda hade satt båda händerna för ansiktet och
snyftade som ett barn, men gumman låtsade icke därom
utan fortsatte:
»Jag stod och såg på detta ansikte, som för mig
var det käraste i världen. Hur kunde hon taga det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
