- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
42

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

en glad nyhet.

hade öfvertalat mig, som var smidig och lättfota som
en ekorre, att smyga mig in i trädgården och plocka
med mig så mycket, jag kunde komma öfver, medan
trädgårdsmästaren var i köket och åt sin middag. Ingen
kunde få se mig, ty alla de nådiga hade gått ner för
att se på den nya sågbyggnaden, som baron var så
tärande i, och som kunnat kosta honom både kropp och
själ. Och fröken satt på sitt rum och spelade klavér,
och det visste vi, att hon skulle hålla på med en god
halftimma till.

Men bäst som jag stod där och tittade omkring
mig för att se, om jag var ensam, fick jag se något
hvitt skymta fram uppe på terassen, där alla de förnäma
orangeriväxterna stodo i stora blå och hvita
porslinskrukor. Lyckligtvis hade jag icke hunnit taga ett enda
äpple, utan jag gick smått och framåtlutad, som om jag
letat efter något på sandgången. Så såg jag hastigt opp,
och där kom min kära fröken ned efter vägen, smidig
och lätt som om hon haft vingar. Det var alltid något
öfverjordiskt hos henne — något andelikt... När hon
gick, såg det ut som hennes fötter icke vidrört marken,
och jag väntade nästan, att hon skulle höja sig upp
öfver jorden och sväfva upp i skyn.

»Det var bra jag träffade dig, Lena», sade hon med
sin ljufva röst, som lät som det milda ekot, som dallrar
i luften en stund efter ’sedan de slutat ringa på den
mindre kyrkklockan. »Jag har en glad nyhet att tala om
för dig», sade hon.

Jag stod där skamsen och röd i synen, och jag
tror inte jag haft mod att säga henne en osanning, om
hon frågat mig, hvad jag hade att beställa i trädgården.
Hon såg ut som en drömsyn, där hon stod och såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free