Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blandade Smådikter - Elegi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt mod flyr bort, jag suckar, Idagar.
Jag är ju här mest alla dagnr!
Bror1 väl en sup mig gratis ger? —
Å hut! — Förskräckt jag till en arm’ mig lagar;
Men fåfängt jag båd’ Glock och Nyström ber:
I nodens tid finns inga vänner mer.
Mitt öde kallar mig . . . jag kan ej undanvika,
Nu då vår himmel sågs med svarta skyar täckt.
Då uti Gaffelgränd hvarenda dank var släckt
Och min förtvifians höjd med nattens mörker lika;
Jag då med häpen syn en ängslig vålnad fann:
Kom, Fredman! sade han: jag följer med, jag bäfvar
För ögat jemnt den bistra skuggan sväf/ar.
Tills vid en krogdörr den försvann.
ålllt öde kaliar mig. — Farväl, J mine vänner!
Jag ej mot er den minsta ilska känner,
Fast till min död er njugghet varit skäl.
Ja, långt ifrån all agg mot eder bära,
Så önskar jag, er ödet må beskära,
Att J må allihop få supa er ihjäl.
Far, rännsten, viil! som med din tjocka bölja
Så mången gång fått mina leder skölja,
Då du med sqvalp mig tagit i din famn;
Ack! när härnäst, som det väl snart tör hända,
En trogen bror i dig drar öfverända,
Så sorla sakta fram mitt öfverblifna namn!
Du kära krog, farväl! — här qväfves mål och röst.
Af ömhet mina tårar rinna —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
