Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillät; nu gick uttrycket öfver i något mjukt ock
bli dt, en sorgset vek öfverlägsenbet, som stämde
förträffligt samman med orden.
»Nå — sådant är der ingen som vet — det är
så att säga en yrkeshemlighet, som jag förråder för
er, herr von Rosenberg» — här kom det vemodiga
allvaret lekfullt nära gränsen af skälmskhet —
»men ni är ju diktare! Ni har skarpare ögon än
mängden, ni har kanske redan sett det? Mins ni
den lilla skådespelerskan, jag förde fram? Ingen
hade någonsin hört hennes namn, ingen hade sett
henne annat än som. tjensteflicka —■ — Jag gaf
henne plötsligt en hufvudroll. Ni såg henne väl?
Den döfstumma flickan? Ah, förtjusande! Der var
lif och blod i framställningen, intelligens i upp-
fattningen, fantasi och eld!» — Med dessa ord,
utslungade i hänförelse, kulminerade Anders Eric-
sons stämma uppåt, i det högre registret; så teg
han ett ögonblick och sänkte hufvudet mot kudden
igen.
»Flickan har talang», sade han sakta. »Men
det fans inte en detalj i framställningen, som inte
min hjerna uttänkt. Det var min själ, som jag
gifvit henne» — Anders Ericson lyfte sitt hufvud
från kudden och det spred sig ett förklaradt glädje-
skimmer öfver hans energiska ansigte — »Förstår
ni hvad det vill säga, herr von Rosenberg, att ge
en annan varelse sin själ!»
»Anders!» hördes nu en röst inifrån nästa rum.
»Anders!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
