Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag gör, hvad jag vill! Och hvad jag anser
rätt.»
Det var någonting i denna blick och detta svar,
som kom hans bitterhet att smälta; och ju längre
de gingo vid hvarandras sida, dessmer försvann den
affekterade kylan i hans sätt.
Han såg på henne, och här i det fulla dagslju-
set märkte han, hur förändrad hon var; hur dra-
gen blifvit genomskinliga och fått ett uttryck af
undergifvenhet och blidhet, som icke funnits der
förut. Hon hade kommit att likna sin mor, sådan
Max mindes henne, året innan hon dog. Det fans
i hela den unga flickans utseende en brist på lifs-
energi, som grep honom för strupen med en plöts-
lig ångest. Om hon skulle dö! Men han slog
strax bort den tanken, som ett foster af hans egen,
alltför lifliga fantasi.
»Du hostar så ofta», sade han i lätt ton. »Hur
är det med ditt bröst?»
»Dåligt.»
Hennes svar lugnade honom. En dödsdömd
bröstpatient skulle icke ha svarat så.
De hade vikit af in i Humlegården, medan hon
talade, hastigt och febrilt, om de år, som gått; 0111
lifvet derhemma på herregården, hur ensamt det
var; hur hon längtat bort, bort från det alltsam-
mans, från faderns kärleksfulla omvårdnad, från de
dagliga omgifningarnes tryckande enahanda, ut, ut
i lifvet, hon visste icke hvart. Det kändes bara
så nedstämmande tungt att vara till ingen nytta,
Lund eg ur d, liöde prinsen. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
