Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också de andra ståndens förhandlingar; och särskildt
iugaf honom böndernas skelande betänksamhet den
djupaste afsrnak och leda.
Till sin sorg fick han icke sjelf offra minsta
droppe blod på skandinavismens altare. Han kände
Lo venskjol d och Leijonhufvud och han var entusiast
som de; han önskade ingenting högre än att som
frivillig få draga sabeln i den goda sakens tjenst.
Men det regemente, han tillhörde, liade sjelf fått
order att bryta upp, hade till och med gått öfver
sundet och slagit läger på Fyen — der han så-
ledes måste tillbringa sin tid i dådlös overksamhet,
medan de andre gåfvo sina lif för den stora tanken,
tanken som också han älskade mer än sitt lif.
Freden slöts. Den svenska armékåren drog hem
till sitt land igen. Ett tiotal af år tjeuade Sixten
von Rosenberg kvar. Han anvancerade till kapten
vid regementet; men krigarens lifsgerning i freds-
tider tillfredsställde icke hans kraf på sig sjelf, och
han behöfde icke för brödets skull stå kvar i rul-
lorna. Han begärde sitt afsked, hvilket beviljades
i nåder, och åtföljdes af en utnämning till major i
armén.
Vid tretio års ålder befann han sig ledig på
torget med en titel hög nog för hans år, men utan
något arbete att mätta sin verksamhetslust och
sin ärelystnad med. Hau valde då att lefva ute-
slutande för sitt sköubetssinne: han reste, besökte
Italien, Grekland och österlandet, studerade språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
