Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sam ville icke deltaga i voteringen. Han pekade med
sin friska arm åt det hållet af stranden der han blifvit
så illa skadad. »Det der är min plats, den vill jag
kalla »Det dåliga hoppets udde»?
Man jemkade sig till öfverenskommelsen att ön
skulle heta Tillflykten.
»Om jag hade olja, skulle jag inviga henne, såsom
upptäckare bruka», yttrade Robert. »Om någon kunde
skrifva ett passande tal, skulle jag läsa upp det. Men
•let enda jag nu tänker på är att få taga afsked af
»Skönhetens ö!» jag hoppas få snart upprepa det ordet.»
TJUGONDEFÖRSTA KAPITLET.
Andra Söndagen. — Sand i Franks öga. Snäcktrumpeten
och signaler. — Trumpet-förskräckelse.
Vi hafva förut erkänt att menniskan i känslan af
sin öfvergifvenhet flyr till Gud. Den känslan erfar man
då man släppt land och ser sig på en spån vaggad på
hafvets ändlöshet; densamma känslan erfar man vid alla
andra tillfällen då man saknar all verldens skydd; och
slutligen då man, i förtviflan öfver att icke hafva sig sjelf
till försvar och icke hafva samvetets styrka till sin
förmån; vid alla dessa tillfällen blir det menniskan ett
behof att söka skydd och tröst af allmakten, det enda —
men väldiga — som ännu visar sig såsom makt inför
menniskans sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
