Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslutsamhet och kraft alltid ingifvit honom mycket
förtroende, men nu läste han i dennes ögon endast ovisshet.
Så återföll han sjelf i grubbel öfver ställningen.
»Har du sett något i skogen? Du har betraktat
den en lång stund», började Robert.
»Jag tyckte att jag såg en svag rök uppstiga åt
den der sidan», svarade han, »men det lärer väl varit
ånga som solen kokat upp utur den sandiga
strandbädden. — För öfrigt, Robert, är det ännu icke omöjligt
att återfinna båten, antingen såsom sjunken, eller såsom
indrifven långt upp i ån. Ebbtiden är ännu icke inne.
Om den gått inåt kunna vi bäst se den under flodtiden,
och om den icke strandat någonstädes så flyter den
tillbaka med det utgående vattnet. Vi må fördenskull gå
att söka honom.»
Marie var alltid orolig för att bli lemnad ensam,
men gaf nu efter för nödvändigheten. Hon sökte taga
på sig en tröstligare min, och bad dem vänligt att
sjelfve våra försigtiga, samt att komma tillbaka så fort som
möjligt.
De lofvade att vara tillbaka till middagen, om de
icke blefvo uppehållna utaf att möjligtvis hitta båten.
De togo sina bössor och litet förfriskning med sig, i
händelse af behof. Marie följde med dem. De hade icke
gått många steg förrän Robert stannade och anmärkte,
att de icke borde medtaga hunden, som ju kunde vara
till en liten byggnad för Marie och Frank. Väl insåg
han att ingen fara kunde hota, men de unga skulle
känna sig lugnare derigenom. Han fick kopplet, kallade
till sig Mars, som ogerna såg meningen att han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
