Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till lycka för de resande träffades en liten punkt med
fast mark der de kunde landa. Den utgjordes af sand
och snäckskal. Båten fastgjordes vid en trädstam, och
man steg i land för att bese trakten. Barnen blefvo
mycket öfverraskade af att se det de kommit på ett
långt och smalt näs, och att på andra sidan var en vik,
alldeles sådan som den, de gått ut ifrån.
»Om vi rådde lyfta båten öfver landtungan!»
yttrade Robert. »Säkert gör viken en lång båge omkring
näset.» Det var likväl långt öfver barnens krafter, och
var bara ett skämt af Robert. I detsamma hoppade
Marie i glädje; hon fick se ett stort träd, fullt med
mogna pomeranser. Det var mycket vackert; det stod
icke ensamt; der fanns tvärtom en liten lund af dylika,
sex eller åtta stycken, alla tyngde utaf frukter, en del
halfmogna. Man slog ned en mängd af de vackraste,
och började äta, sedan man med fingrarne rifvit sönder
dem; men knappt hade de smakat på skalen förrän de
fingo sura miner och kastade bort frukten såsom den
varit allt annat än en läckerhet. Pomeranserna voro af
den sorten som kallas bitter-söta, emedan skalen äro
bäska, men deras saft är likväl mycket söt. Man skall
äta dem utan att med läpparne komma åt skalet.
Lemoner träffas icke sällan i grannskapet med sådana
pomeransträd. Det var ett mycket rikt land.
Harald nämnde för de öfriga — helst för Robert,
att här också fanns tillgång på hjortar. Han hade sett
deras hornkronor flere gånger i skogen rätt nära tältet.
Man samlade en halfspann pomeranser och lade dem
i båten. Man kände sig hungrig, och satte sig derföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
