Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att titlarna skulle bortläggas, under det han med
glädjestrålande ögon slöt den nye brodern i sina armar.
»Broder Larsson», »broder Petterson» halkade så lätt och
anspråkslöst öfver hans läppar, som öm han aldrig varit van
att umgås med personer af högre stånd. Och människorna på
mötena sutto där med anletsdragen stela af häpnad liksom
inför ett naturfenomen, då de fingo höra brädgårdsinspektor
Larsson, en f. d. stabbläggare, hvars forna arbete lämnat
outplånliga spår i hans sätt och rörelser, säga med ett
uttryck af belåtenhet, som nog icke var uteslutande andligt:
»Ja, vår käre broder Falkenstern har nyss gifvit oss ett
dyrbart vittnesbörd» o. s. v.
Ester kunde icke låta bli att småle, där hon satt nere
i salen och lyssnade till de olika talarna. Det hela föreföll
henne på en gång sublimt och rörande komiskt. Var det
verkligen hennes man, var det Bengt Falkenstern, han, hvars
grymma högmod en gång krossat hennes hjärta, som nu
gick omkring här vänlig och kärleksfull som ett barn och slöt
i sina armar gamla sotiga smeder och kutryggiga stabbläggare
och fattiga gummor, blott han fick höra att de voro hans
bröder och systrar i Kristus?
Men då Ester på kvällen blef ensam med Bengt, kunde
hon ej låta bli att säga:
»Bengt, tror du inte, att du kanske går litet för långt
i din broderliga kärlek, jag menar, tror du att det är riktigt
nyttigt för till exempel inspektor Larsson, som ändå just
inte är någon utöfvare af ödmjukhet, att bli du med dig?»
»Och hvarför inte?» utbrast Bengt harmset, »hvarför
skulle jag inte kalla den broder, som är min broder?
Om det sedan blir nyttigt eller icke nyttigt för hans själ,
det är inte min sak, det är Guds. För mig finnes numera
blott två slags människor: Guds barn och djäfvulens. De
förra äro alla mina bröder och systrar, och det är mig
fullkomligt likgiltigt, om de äro grefvar och grefvinnor eller
timmerflottare och arbetarhustrur; de senare vill jag ha
ingenting att göra med annat än för att omvända dem till
Herren!»
Ja, mot en sådan obeveklig logik kunde man ej göra
invändningar. En natur, skuren i sådana enkla, stora drag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
