Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i sin umgängeskrets i staden; de som ej verkligen blefvo
väckta genom elden i hans tro drogos dock in i den
trollkrets, hvaraf hans mäktiga personlighet omgafs. Härute
var han också mycket kärleksfullare, hans tal hade mindre
af domsbasun, men mer af värme och innerlighet. Det var
som om den välvilja, han alltid känt för sina underlydande, nu,
renad och stegrad af kärlekslifvet inom honom, brutit fram
med lefvande kraft; hans ifver att se dem frälsta, hans
intresse för hvarenda liten fattighusgummas själ uppfattades
af dem som en storslagen nedlåtenhet, hvaraf deras kärlek
och beundran ytterligare ökades, och så uppstod denna
lyckliga växelverkan, som alstrats af sympatiska strömningar
mellan människors själar.
Därtill kom hans stora gåfva att tala särskildt till folket.
Ingen ur dess led utgången talare kunde bättre välja ett
språk, som direkt gick till åhörarnas hjärtan, än denne
förfinade aristokrat. Hans hänsynslösa, öppna bekännelse af
sin egen synd, hans drastiska skildringar af den ångest, han
genomgått, och af den fröjd, han genom syndaförlåtelsen
fick smaka i Gud, fängslade dem, så att de sutto där
stirrande och andlösa, som om de lyssnat till en saga eller en
rolig berättelse. Han brukade ofta i början af sitt tal utkasta
någon paradox eller djärf bild, med hvilken han i ett enda
tag fick alla trådarna till åhörarnas hjärtan i sin hand.
»Gud, mina vänner, bryr sig aldrig om att hindra synden
hvarken hos individen eller folken,» började han till exempel
en gång. »Ni har kanske föreställt er, att Gud försöker
hjälpa en människa, då hon rusar utför det sluttande planet,
eller att han sliter upp syndanätet, som snärjer folken? Ånej,
därtill är Gud en alltför stor förståsigpåare, det är bara vi,
småklåpare, som plåstra på gamla syndasår, och låta dem
bulna inåt. Nej, Gud går annorlunda till väga! Ni har
allesammans varit med om en skogsbrand och vet hur därvid går
till. Ni vet att då det knastrar och brakar som värst, och
hela skogen är ett eldhaf, då bryr ingen förnuftig människa
sig mera om att söka släcka, utan man låter alltsammans
vara och beger sig till ett annat ställe och tänder
mot-eld. Och när så de bägge rasande eldhafven mötas i
vildhet och förbittring, då — då släcka de hvarandra, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
