Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utanför dörren, undrande, då Erikson öppnade, om konsuln
var hemma, och framställde, då detta bejakades, en
stammande förfrågan, om hon kunde få träffa honom. Hon ryste
till, då hon uttalat dessa ord; naturligtvis begrep Erikson
hvarför hon kom, naturligtvis gick han nu och småskrattade
åt henne, naturligtvis skulle om en stund hela huset skratta
åt henne, och naturligtvis skulle Bengt bli ond därför, att
hon så här vågade komma och störa honom.
Men lika litet blef Bengt ond, som det kunde falla den
allvarlige, högtidlige Erikson in att ens draga på munnen.
För några månader sedan skulle den unga flickans beräkning
nog ha varit riktig, sannolikt skulle hennes tilltag att så
här på eftermiddagen söka Bengt ha mötts af en
genomskinligt oartig ursäkt öfver, att hans tid ej tillät honom att
emottaga henne; nu kom han efter några ögonblicks
förlopp själf ut i tamburen, hälsade henne välkommen med
hela ansiktet strålande af kärlek och glädje och förde henne
in i sitt rum, där han placerade henne i en bekväm fåtölj,
under det han själf tog plats midt emot henne.
»Så, kära lilla fröken,» började han i det han
faderligt klappade hennes händer, som med ett slags
hjälplös orörlighet lågo korslagda i knät, »hvad ha vi nu att
säga? Men jag behöfver knappast fråga — jag ser det
... Guds ande har börjat sitt verk...»
Alma såg ned, lade de mörka ögonfransarna så tätt
hon kunde intill kinden och lät några stora, klara tårar
bli inledning till samtalet. Bengt fortfor att klappa och
uppmuntra henne, och då hon slutligen såg upp och mötte hans
kärleksfullt strålande blick, var det som om plötsligen all
förlägenhet försvunnit, hon torkade sina tårar och började
på det mest hänsynslösa sätt att öppna sitt hjärta för
honom. Hon omtalade alla sina bekymmer, både de
förflutna och de nuvarande och dem hon fruktade skola komma,
hon beskref sina själsstrider, sina stora synder, sin
längtan efter försoning, efter Gud, efter Jesus och hans
kärlek... Och Bengt lyssnade till den unga flickan med ett
intresse, en ifver, som om lilla Alma Grahns stammande,
tårdränkta förtroenden varit brännpunkten i en afhandling
om tillvarons största och djupaste problem. Och det föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
