Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några ögonblicks tystnad, »jag bar som sagdt en sista
uppgörelse med dig; sedan skola våra vägar aldrig mera korsas.
Bengt Falkenstern,» fortfor han, i det han flyttade sin stol
närmare Bengts och spände ögonen i sin rival, »hvad är
din mening med Ester Hermanson? Vet du att folk talar
om dig och henne på ett sätt, som ej är fördelaktigt för en
ung kvinnas rykte? Svara mig, Bengt, inför Gud: du ämnar
väl erbjuda henne din hand?»
Bengt gaf till ett nervöst hånskratt.
»Jag tror du tänker uppträda som moralpredikant?...
Men jag skall be att få upplysa dig om, att min moral
sköter jag själf, utan inblandning från dig och utan att
bry mig om hvad folket i staden pratar...»
Åke satt åter tyst en sbunld; det var som om han velat
lyssna efter klangen i Bengts ord för att riktigt förstå
hvad denne menade. Så blickade han upp och fixerade
Bengt på samma genomträngande sätt som nyss.
»Jag vill säga dig,» fortfor han, »att om er
förlof-ning ej snart eklateras, får hon på sitt namn en fläck, som
ej blir lätt att aftvå. Du vet att ditt rykte ej är det
bästa, och ni har flera gånger blifvit sedda ute
tillsammans ...»
»Det är verkligen rörande, min bäste Åke, att se din
ifver att få henne förlofvad med en annan! Jag tycker
för min del, att du skulle vara mera karl, om du försökte
slå mig ur brädet!»
Åke vände sig bort med en otålig rörelse. Bengts
ord berörde honom pinsammare än något af det som blifvit
sagdt. Han svarade dock ej därpå, utan fortfor:
»Om du gör Ester Hermanson olycklig, om du
öfver-ger och bedrar henne, så skall jag en gång ställa dig till
ansvar därför. Jag -skall utkräfva hennes lycka af dig
på ett sätt, som du ej anar, inte för att hämnas mig —
det anser jag ej mödan värd t — utan för att hämnas
henne. Ty ser du — det kommer sig väl också af att
jag är för litet ’karl’ — jag kan förlåta dig, att du två
gånger stulit min lycka, men jag förlåter dig aldrig,
om du gör henne olycklig...»
Åkes spensliga gestalt tycktes växa, medan han talade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
