Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan de unga herrarna pratat en stund, blef det
plötsligen några ögonblicks tystnad. Det svårmodiga drag
i Åkes ansikte, som skämtet och skrattet jagat bort, kom
då fram och blef för hvarje sekund skarpare. Bengt satt
tillbakalutad och stirrade in i den klara hösthimmelen med
sina skarpa, svartblå ögon, under det att det vanliga litet
försmädliga leendet lekte under hans uppvridna mustascher.
»Nå, har ni sett henne?» utbrast plötsligt en af de
unga officerarna,
Åke Henning stötte häftigt askan af sin cigarr och
rynkade pannan, under det att vemodsdraget i hans ansikte
gick öfver i ett otåligt, nästan upprördt uttryck.
»Henne? Hvilken henne?» frågade Bengt skrattande
och blåste ut en rökhvirfvel, som han intresserad följde med
blicken.
»Henne — naturligtvis... den gudomliga... divan,
som hedrar vår lilla stad med sin skönhet,» svarade den
andre officeren, också skrattande.
»Hvilken diva? Jag har inte hört talas om någon,»
invände Bengt.
»Dumheter!» utbrast nu Åke och gaf de bägge
löjtnanterna en förargad blick. »Här finns ingen diva, det är én ung
lärarinna, som flyttat hit för någon tid sedan, som de gifva
denna benämning. Hon lär för öfrigt vara en aktningsvärd
ung flicka, och ni kunde låta bli att yttra er om henne på
det där sättet.»
Han retade upp sig själf, medan han talade; de sista
orden utsädes med en häftighet, som icke föreföll påkallad
af ämnet. Bengt upphörde med sina rökhvirflar och fixerade
Åke skarpt
»Du tycks vara den okända skönas riddare,» sade han
ironiskt. »Är ni bekanta?»
»Något,» svarade Åke och gjorde ett försök att låta
kort och likgiltig, som i det närmaste misslyckades, »jag
har varit tillsammans med henne ett par gånger. Och jag
ser ingen anledning hvarför man skall tala själfsvåldigt ctm
en ung flicka, därför att hon har olyckan att vara på en gång
vacker och fattig.» . ’ ,
»Det har du rätt i,» återtog Bengt skrattande, »det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
