Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•226
i olika delar af N. Testamentet en olika kapitelindelning
vedertagen. För Evangelierna gafs det tidigt tvenne slag
deraf. Det ena var den ammoniansk-eusebianska
indelningen i mycket korta kapitel, så benämd efter en på
200-talet lefvande Ammonius, hvilkens plan på 300-talet
upptogs ocli fullkomnades af Eusebius i lians canones
evangelici. Det andra slaget, med större kapitel, utgick
från en på 500-talet lefvande obekant man, ocli blef under
benämningen rirloi, breves, på 1000- och 1100-talet
användt af Eutymius och Teofylaktus. För
Apostlagernin-garna antog Eutalius en sannolikt af Teodorus
Mopsue-stenarn gjord indelning o. s. v. Enligt det vanliga
antagandet har den nu följda kapitelindelningen sin upphofsman1
i kardinal Hugo a Sancto Caro ’), som, då han ville
upprätta en latinsk konkordans till Vulgata, gjorde denna
indelning, hvilken på 1400-talet från Vulgata
öfverflyttades på den gräkiska texten. ^* _
Detta slag af textindelning är af judisk upprinnelse,
ursprungligen tillhörande G. Testamentet, der det först i
och med det hebräiska vokal- och accentsystemet fixerades.
I N. Testamentet infördes det först af Robertus Stephanus,
som, enligt lians sons berättelse, skall "inter equitandunT
på väg från Paris till Lyon hafva verkstält arbetet
dermed. Från början betecknades denna indelning blott
dermed, att versernas numer sattes i textens kant. Beza
var den, som år 1565 första gången skilde verserna i
rummet så, att hvar och en började en särskilt rad.
Såsom allt hvad som af menniskor göres är med det
menskligas ofullkomlighet behäftadt, så ock de heliga
Böckernas skrifvaiide. Stundom hände det, att skrifvaren
hörde, stundom att han såg oriktigt, stundom att en sak
af honom oriktigt fattades, eller att den föll honom ur
minnet. Tillochmed afsigtligt kunde han från originalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
