Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
dess urspråk *) återgifvas, som det innefattade det första
mera uppenbara tecknet till att Israels återupprättelse
icke skulle kunna af dess fiender förhindras. Annorlunda
förhåller det sig med k. 4: 8—6: 18. Man har antagit,
att Esra skulle fått sig det uti detta stycke innehållna
skriftligen meddeladt, samt att han skulle uti sin egen
berättelse hafva upptagit ocli införlifvat detsamma. Styckets
egentlige författare skulle då varit en bland de först till
Jerusalem från exilen återkomna Israeliterna, och berättat
om händelser, hvilka föregingo Esras uppträdande
derstädes 2). Men oberäknadt det osannolika deruti, att en
i Jerusalem lefvande och verkande medborgare skulle om
händelserna der skrifvit på kaldäiska, under det hans
folk, såsom samtida författares verk vittna, ännu
någorlunda förstod sitt modersmål 3), gör det kaldäiska styckets
fragmentariska beskaffenhet detta antagande omöjligt. Det
kaldäiska språket bryter nemligen in midt uti en
lie-rättelse om något, som inträffade sannolikast, icke fore,
utan efter Esras ankomst, k. 4: 6—23, ocli slutar midt uti
förtäljandet om den påskhögtid, i och med hvilken det
serubabelska templet invigdes, k. ß: 15—22. Den, som
kunde på hebräiska språket börja den förra och sluta den
sednare af dessa berättelser, hade väl ock kunnat på
samma språk sluta den förra och börja den sednare. Icke
ens genom att gifva bokens enhet4) till spillo få vi så-
’) Kaldäiska, använd vid det persiska hofvet för de detta språk
talande eller förstående undersåter, till hvilka äfven Israeliterna
numera kunde till en del räknas.
2) Keil.
3) Jfr Neh. 13: 24.
4) Såsom hufvudsakligt stöd för sitt antagande, att Esra skulle i
sin egen berättelse upptagit en äldre, anförer Keil k. 5: 4, hvarest
berättaren tyckes räkna sig sjelf med ibland dem, om hvilka han
berättar: "Då sade vi" o. s. v. Men förbises bör dervid ej 1) att
både omedelbart förut, v. 1, och omedelbart efteråt, v. 5, samme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
