Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDLIDSAMHET.
Lapparnas känslosamhet står måhända i överensstämmelse med
deras nervösa läggning. Denna känslosamhet visar sig dock
ingalunda i djurvänlighet, lappen plågar tvärtom tanklöst sin ren såväl
vid slakt och kastrering som vid körsel. Det är som om han icke
förstode att också djuren ha nerver. Dock ser man sällan ett så
brutalt renplågeri bland lapparna som t. ex. bland nordfinnarna.
Däremot har lappen ett ömt och känsligt hjärta för
medmänniskan, nämligen om hon hör till det egna samefolket. Främlingars
lidande och bekymmer rör honom däremot föga.
Enligt Jacob Fellman äro »Utsjokis Ren-Lappar mycket
gif-milda mot de fattiga Fiskar-Lapparne. Ja, det gifves Ren-Lappar,
som årligen, då deras renhjord väl trifs, gifva åt fattiga fiskare 12 å
15 slagtrenar så godt som utan betalning, utomdess mata de dem
veckotal i sina hus och lemna det de sälja ofta på kredit.»
Jag vet icke om det så mycket är medlidande som
samhörighetskänsla som förmår lapparna att understödja fattiga släktingar.
I Enare levde i början av seklet en fattig älvlapp, kallad Menes
Antti. Han hade en stor barnskara men intet att sätta i grytan.
Varje höst överfölls han av lust att skjuta någon eller några av
renlapparnas feta renar, som strövade på de närliggande fjällen. Lika
regelbundet råkade han fast för sitt tjuvskytte och fick sitta i Kittilä
fängelse. Under den tid han »kvittrade» där var familjen totalt
utblottad. Men det slog aldrig fel att icke hans lapska grannar togo
hand om barnen under mannens vilotid på »Kittiläs fästning», ofta
just desamma, från vilka Menes Antti stulit renarna.
Till och med Acerbi, som ingalunda rosar lapparna, fann under
ett besök bland havslapparna »ett bevis för att även i nordliga
regioner den sanna medkänslan icke helt och hållet saknas.» En
lappkvinna återsåg i en av Acerbis roddare en man, som senast hon såg
honom varit frisk och sund, men nu hade drabbats av ett slaganfall,
vilket rörde henne till tårar; och rörelsen smittade våra resenärer.
»När likkistorna lyfts upp på risslan för att föras ut till kyrko-
Lapplynne — 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
