Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lappar stulit får, och historien om matstölden skorrar också
betydligt. Endast mannens oberördhet efter stölden kunde vara äkta.
Utsjokilapskor på kyrkbacken. Foto P. Q. Ekbom.
OTACKSAMHET, DRYGHET.
Professor J. A. Friis, som ingående studerar samefolkets språk,
seder m. m. säger i »Fra Finmarken»: »Lappen är icke tacksam.
Han är som ett barn i många hänseenden, lätt rörlig, lätt påverkad,
men det är en mörk fläck i hans karaktär, att han har så kort minne
för bevisade välgärningar.»
Dock berättade en norsk sjuksköterska för författaren Nils Collet
Vogt, att lapparna äro synnerligen tacksamma patienter och aldrig
glömma en hjälp som de fått. Samma uppfattning ger också Anders
Jämte uttryck åt i sin romantiserade skildring »Ljusnedals-Jakko».
Liksom de flesta andra på ett outvecklat kulturstadium stående
folk bliva lapparna lätt bortskämda och kunna då bliva obehagligt
påträngande och oförskämda eller högdragna och övermodiga. P.
Laestadius yttrar om de lappar, vilka tjänstgjorde som vallhjon
nere i svenskbygderna: »Dessa slags menniskor äro ofta de hög-
färdigaste och odrägligaste varelser, man måste krusa för dem,
ödmjukt tigga om deras tjänst och ändå drygt betala.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
