Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 4. En alltför nitisk vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmärksamhet. Rörelsen tycktes gå i riktning mot la Cité.
Intet ljus syntes. Den fortgick en stund på kajen, varpå den
så småningom tycktes försvinna, liksom om det som rörde
sig passerade genom det inre av ön la Cité; så upphörde det
helt och hållet, och kajens linje blev åter rak och utan
rörelse.
Medan Quasimodo uttömde sig i gissningar över detta
fenomen, tyckte han sig märka, att rörelsen åter dök upp på
Rue du Parvis, som går tvärs igenom la Cité rakt fram mot
Notre-Dames fasad. Korteligen, trots mörkret kunde han se
täten på en anryckande kolonn, som marscherade ut från
denna gata, och inom ett ögonblick en folkmassa, som
spridde sig över torget; av denna folkmassa kunde han i
mörkret inte urskilja något annat än att det var en
folkmassa.
Denna syn slog Quasimodo med förfaran. Det är
antagligt, att denna procession som tycktes vara så angelägen att
dölja sig i ogenomträngligt mörker, iakttog en tystnad, som
inte var mindre djup. Och dock måste något ljud ha utgått
från densamma, om också endast trampet av dess fötter,
men inte ens detta ljud nådde den döves öron, och denna
väldiga folkmassa, av vilken han knappast kunde se något,
av vilken han ingenting kunde höra, och som inte desto
mindre var i rörelse så nära honom, framkallade hos honom
intrycket av en härskara döda, stumma, overkliga varelser,
försvinnande i ett töcken.
Nu återvände hans farhågor med fördubblad styrka;
tanken på ett försök att med våld bortföra zigenarflickan från
hennes fristad framställde sig för honom. Han hade en
otydlig känsla av att han befann sig inför en kritisk situation. I
denna kris rådgjorde han med sig själv, och hans
resonemang var redigare och klarare, än vad man kunnat vänta av
en så bristfälligt organiserad hjärna. Skulle han väcka
zigenarflickan? Skulle han hjälpa henne att fly? At vilket håll?
Gatorna var besatta, och bakom kyrkan rann floden; där
fanns ingen båt, ingen utgång! Det gavs endast en utväg,
nämligen att möta döden på Notre-Dames tröskel, att göra
motstånd, tills det kanske kom någon undsättning, om det
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
