Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 1. Den till ett vissnat löv förvandlade écun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnan tänkte efter ett ögonblick och sedan svarade
hon:
— Det var officeren. Ett mummel drog genom
folkmassan.
Hm, tänkte Gringoire, det väcker till liv vissa tvivel i min
själ.
Emellertid blandade sig mäster Philippe Lheulier, extra
ordinarie generaladvokat, åter i saken.
— Jag ber att få framhålla för er, mina herrar, sade han,
att den mördade officeren i det vittnesmål, som skriftligen
upptogs vid hans säng, uppgivit, att han, i det ögonblick
den svarte mannen tilltalade honom, misstänkte, att det var
spökmunken, och att detta spöke ivrigt uppmanat honom
att gå och möta den anklagade och att då han, kaptenen,
omtalat, att han var utan pengar, den svarte mannen hade
givit honom en écu, som officeren sedermera lämnat
kvinnan Falourdel. Följaktligen är écun ett mynt från helvetet.
Denna skarpsinniga slutledning tycktes skingra alla tvivel
hos både Gringoire och alla andra klentrogna bland
åhörarna.
— Mina herrar, ni har alla handlingar i målet, tillade
generaladvokaten, i det han satte sig ned, så ni kan rådfråga
Febus de Chåteaupers’ vittnesmål.
Vid detta namn reste den anklagade sig upp ur sin
hopsjunkna ställning, så att hennes huvud höjde sig över mängden
och Gringoire till sin bestörtning kände igen Esmeralda.
Hon var mycket blek, hennes hår, som förut varit så
omsorgsfullt flätat och prytt med sekiner, föll nu i oordning ned
över hennes axlar, hennes läppar var blåa, hennes ögon
insjunkna.
— Febus! sade hon vilt. Var är han? O, mina nådiga
herrar, av medlidande, innan ni dödar mig, tala om för mig,
om han ännu är vid liv!
— Tig, kvinna, svarade presidenten. Det tillhör inte
våra åligganden.
— O, av medlidande, tala om för mig om han lever,
upprepade hon, i det hon knäppte ihop sina vackra, utmärglade
händer och man hörde hennes kedjor rassla.
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
