Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 8. Nyttan av fönster som vetter mot floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga flickan omgavs av en sådan atmosfär av kyskhet
och oskuld, att Febus inte kände sig riktigt väl till mods vid
hennes sida. Men dessa ord ingav honom mod.
— Ni älskar mig! sade han med förtjusning och lade
armen om zigenerskans midja; han hade endast väntat på
detta tillfälle.
Prästen såg det, och samtidigt kände han med fingret på
spetsen av en dolk som han bar dold vid bröstet.
— Febus, fortsatte den unga flickan, i det hon milt
frigjorde sig från kaptenens händer. Ni är god, ni är
ädelmodig, ni har räddat mig, mig som endast är ett stackars
zigenarbarn. Jag hade länge drömt om att en officer skulle
rädda mitt liv. Det var om er, jag drömde, innan jag kände er,
Febus. Officeren i min dröm bar en vacker uniform liksom
ni, såg förnäm ut och hade värja. Ert namn är Febus, det är
ett vackert namn; jag älskar ert namn — jag älskar er värja.
Drag er värja, Febus, så att jag får se på den.
— Barn! sade kaptenen leende, i det han drog sin värja.
Zigenerskan betraktade först fästet, sedan bladet, granskade
med förtjusande nyfikenhet varje del därav, kysste värjan
och sade:
— Du är en tapper mans värja! Jag älskar min kapten.
Febus begagnade sig ännu en gång av tillfället att på
denna vackra böjda hals trycka en kyss, som kom den unga
flickan att hastigt resa sig, blodröd i ansiktet, och prästen att
gnissla med tänderna inne i den mörka skrubben.
— Febus, fortsatte flickan, låt mig tala med er. Gå
omkring litet, så att jag får se er i hela er ståtliga längd och höra
era sporrar klirra. Vad ni är vacker!
Kaptenen reste sig upp för att åtlyda hennes tillsägelse, i
det han samtidigt bannade henne, ehuru med ett småleende
av tillfredsställd fåfänga.
— Ni är verkligen en riktig liten barnunge! Apropå det,
förtjuserska, har ni sett mig i full parad?
— Ack nej! svarade hon.
— Den är något till stilig.
Febus gick åter och satte sig bredvid henne, men denna
gång närmare än förut.
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
