Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken - 1. ”Den helige Martins abbot”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådana resultat som detta: glas, inneslutet i jorden under
tusen år, förvandlas till bergkristall. Bly är alla andra
metallers stamfader, ty guld är inte en metall, guld är ljus. Bly
förvandlas successivt, först till röd arsenik, sedan till tenn och
slutligen till silver, och detta endast under loppet av fyra
olika perioder, vardera på tvåhundra år. Och detta är fakta,
inte sant? Men att tro på klavikeln, på den raka linjen och på
stjärnorna, det är lika löjligt som att tro, liksom invånarna i
Grand-Cathay gör, att gyllingen förvandlas till flädermus
och vetekorn till fiskar.
— Jag har studerat hermetiken, utbrast Coictier, och jag
försäkrar. . .
Den impulsive ärkedjäknen lät honom inte tala ut.
— Och även jag har studerat medicin, astrologi och
hermetik. Men enbart här finner man sanningen. Medan han
talade, tog han fram en liten flaska, fylld med det om krut
påminnande ämne, som vi redan talat om. Endast här är
ljus! Hippokrates, det är en dröm! Urania, det är en dröm!
Hermes en tanke! Men guld, guld är solen! Att göra guld är
liktydigt med att vara Gud. Jag har pejlat värdet av
medicinen och astrologien, och jag säger er, att det är intet — intet!
Människokroppen ett fantom, stjärnorna skuggor!
Han sjönk tillbaka i stolen i en ställning av styrka och
inspiration. Tourangeau iakttog honom under tystnad.
Coictier skrattade tvunget, ryckte på axlarna och upprepade
med dämpad röst:
— En galning!
— Har ni uppnått detta underbara mål? Har ni lyckats
göra guld? inföll Tourangeau.
— Om jag hade det, svarade Claude långsamt, liksom
försänkt i tankar, skulle konungen av Frankrike heta Claude
och inte Ludvig.
Tourangeau rynkade pannan.
— Men vad säger jag? fortsatte dom Claude med ett
föraktfullt småleende. Vad skulle jag bry mig om Frankrikes
tron, när jag kunde återupprätta det österländska
kejsardömet!
— Jaså! sade Tourangeau.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
