Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 1. Notre-Dame
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nischerna blivit tomma? Vem har i den vackra, gamla
mit-telportalen skurit ut detta nya och oäkta spetsbågefönster?
Vem har vågat insätta denna fula, klumpiga port med
sniderier från Ludvig XVs tid bredvid Biscornettes arabesker?
Människorna, våra dagars arkitekter, konstnärerna.
Och om vi kommer in i kyrkan — vem har kastat omkull
den kolossala bilden av den helige Christopher, lika berömd
bland bildstoder som justitiepalatsets stora sal bland salar,
som Strasbourgs tornspira bland kyrktorn? Och de
myriader av bildstoder, som befolkade skeppets och korets alla
mellankolonner, på knä, till fots, till häst, riddare, män,
kvinnor och barn, kungar, biskopar, i sten, marmor, guld,
silver, koppar, ja, till och med i vax — vem har helt brutalt
sopat undan dem? Det är inte tiden, som gjort det.
Vem har tagit bort det gamla gotiska altaret med dess
helgonaskrin och reliker och ersatt det med denna klumpiga
marmorsarkofag med änglahuvuden och moln? Och vem
har satt in dessa vita fönsterrutor, i stället för dessa fönster,
"höga i färg", som kom våra förfäders blickar att i beundran
och häpnad vandra från portalens rosettfönster till absidens
spetsbågar? Och vad skulle väl en kyrkosångare från
1500-talet säga, om han kunde se den gula färg, varmed
våra vandaliska ärkebiskopar smort ned katedralen? Han
skulle tycka, att den heliga platsen blivit skändad, och fly
därifrån i förfäran.
Och om vi stiger upp i katedralen, utan att stanna vid
tusentals illdåd av varje slag, så känner vi oss manade att
fråga, vad det blivit av det vackra lilla tornet, som stödde sig på
korsvalvets genomsnittspunkt och lika djärvt som dess
kamrat, (det ävenledes förstörda) tornet till Sainte-Chapelle,
liksom sköt in i himmelen? En arkitekt av den goda smaken
amputerade det (år 1787) och trodde sig kunna täcka över
såret med detta stora blyplåster, som liknar locket på en
gryta.
På så sätt behandlades överallt och i all synnerhet i
Frankrike, medeltidens underbara konst. På dess ruiner kan man
urskilja de tre olika slags stympningar, som skadat dem mer
eller mindre; först och främst tiden, som frätt här och var
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
