Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. En bröllopsnatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till att slå sönder den stackars krukan?
I grund och botten var Gringoire, liksom monsieur
Despréaux "mycket litet vällustig". Han tillhörde inte detta slags
kavaljerer, som tar de unga flickorna med storm. I fråga om
kärlek liksom i fråga om alla andra affärer hade han stor
benägenhet för att försöka vinna tid och försöka komma
överens i godo, och en god supé på tu man hand, i all synnerhet
när han var hungrig, föreföll honom som en utmärkt
mellanakt mellan prologen och avslutningen på ett
kärleksäventyr.
Zigenerskan stod tyst. Hon gjorde sin föraktfulla lilla
grimas, vände på huvudet som en fågel, brast plötsligt i skratt,
och den nätta lilla dolken försvann utan att Gringoire kunde
se, var hon gömde den.
Ögonblicket efteråt stod uppdukat på bordet ett rågbröd,
en tallrik med fläsk, några stekta äpplen och ett krus.
Gringoire grep sig verket an med största iver. När man hörde,
hur hans järngaffel klirrade mot stentallriken, hade man
kunnat säga att hela hans kärlek hade förvandlats till aptit.
Den unga flickan, som satt mittemot honom, såg på
honom under tystnad, synbart upptagen av en annan tanke
som emellanåt kom henne att småle, medan hennes mjuka
hand smekte getens kloka huvud, som trycktes mot hennes
knä.
Ett gult vaxljus belyste denna scen av glupande hunger
och drömmeri.
När den värsta hungern var stillad, kände Gringoire sig
smått skamsen över att det inte fanns mer än ett äpple kvar.
— Skall ni inte äta, mademoiselle Esmeralda?
Hon svarade endast med en skakning på huvudet och
riktade sedan sin tankfulla blick på takvalvet.
— Vad tusan kan det vara som hon tänker på? undrade
Gringoire och följde riktningen av hennes blick. Det är
omöjligt att det kan vara den där grinande stendvärgen där
uppe i taket, som fångar hennes uppmärksamhet på det där
sättet. Jag måtte väl kunna uthärda en jämförelse med
honom.
Han höjde rösten:
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
