Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Den krossade krukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Clopin gjorde ett tecken. Några argotier lämnade kretsen
och kom tillbaka efter ett ögonblick. De hade med sig två
pålar som nedtill avslutades av två träspadar, så att de med
lätthet fastnade i marken. Högst upp satt en tvärbjälke, och
alltsammans bildade den allra nättaste lilla flyttbara galge,
som Gringoire inom ett ögonblick hade nöjet att se resa sig
framför honom. Ingenting saknades, inte ens repet, som
graciöst slängde av och an under tvärbjälken.
— Vad kan meningen vara med det här? frågade sig
Gringoire med en viss oro. Klingandet av bjällror, som han
hörde i samma ögonblick, gjorde slut på hans oro. Det var
en docka som lösdrivarna hängde vid halsen i repet, ett slags
fågelskrämma, klädd i rött och så fullsatt med bjällror och
små klockor, att det räckt till trettio kastilianska mulåsnor.
Dessa tusende bjällror klingade en stund till följd av repets
svängningar, men så småningom avtog klingandet, och de
tystnade helt och hållet, då dockan slutat att pendla i repet.
Då pekade Clopin på en gammal ranglig pall som ställts
under dockan, och sade:
— Stig upp där.
— Guds död! invände Gringoire. Jag bryter ju nacken av
mig. Er pall haltar ju som en vers av Martialis; den ena
foten är en hexameter och den andra en pentameter.
— Stig upp, upprepade Clopin.
Gringoire steg upp på pallen och lyckades, ehuru inte
utan en massa svängningar med huvudet och armarna,
återfå jämvikten.
— Och nu, fortsatte konungen av Thunes, slå nu högra
foten om vänstra benet och höj dig på vänstra foten.
— Monseigneur, sade Gringoire, håller ni då absolut på
att jag skall bryta benet av mig?
Clopin knyckte på nacken.
— Hör på, min vän, du pratar för mycket. Här skall du
i korthet få höra, vad det är fråga om. Du höjer dig på
tåspetsen, såsom jag sade; på det sättet når du upp till dockans
ficka. Den skall du leta igenom; du drar upp ur den ena en
börs som finns där, och om du gör det, utan att en enda
bjällra pinglar, är allt gott och väl, och du blir lösdrivare. Se-
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
