Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Mäster Jakob Coppenhole
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
quette och Liénarde samt att uppmuntra sina grannar till
att påyrka prologens fortsättning — allt förgäves. Ingen
vågade knysta mot kardinalen, ambassaden och estraden, den
allmänna medelpunkten för allas blickar. Det är ävenledes
troligt, att prologen började tråka ut publiken en smula i det
ögonblicket då hans eminens anlände och ådrog sig
uppmärksamheten på ett sådant pinsamt sätt. När allt kommer
omkring, så hade estraden att uppvisa samma skådespel
som marmorbordet: konflikten mellan Arbete och
Prästerskap, Adel och Köpenskap. Och många människor tyckte
bättre om att se dem livs levande, rörande sig, armbågande
sig fram, i kött och blod i denna flamländska ambassad, i
detta biskopliga hov under kardinalens mantel, under
Cop-penoles skinntröja än att se dem sminkade och utstyrda,
talande på vers och så att säga emballerade i de gula och vita
tunikor i vilka Gringoire hade styrt ut dem.
Men när vår poet säg lugnet återställas litet, uttänkte han
en krigslist som skulle kunna ha räddat allt.
— Min herre, sade han i det han vände sig till en av sina
grannar, en stor tjock karl med godmodig uppsyn, hur
skulle det vara om man nu började?
— Vad då? sade grannen.
— Mysteriespelet, naturligtvis, sade Gringoire.
— Som ni vill, svarde grannen.
Detta halva gillande var tillräckligt för Gringoire, och
han började ropa av alla krafter:
— Börja mysteriespelet! Börja!
— För fan! sade Joannes de Molendino, vad är det nu de
tjuter om där nere? (ty Gringoire åstadkom lika mycket
oväsen som fyra). Säg, kamrater, är skådespelet således inte
slut? De vill, att det skall börja. Det är inte rättvist.
— Nej, nej! ropade alla studenterna. Ned med
mysteriespelet! Ned med det!
— Men Gringoire skrek ännu högre:
— Börja! Börja!
Dessa rop ådrog sig kardinalens uppmärksamhet.
— Herr palatsfogde, sade han till en lång svartklädd
man som stod på några stegs avstånd från honom, varför för
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
