Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Herr Kardinalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senteras av talet tio och att om en kemist skulle analysera
och farmakopera den, såsom Rabelais säger, så skulle han i
denna sammansättning finna en tiondel egennytta mot nio
tiondelar egenkärlek. Men just i det ögonblick då dörren
öppnades för kardinalen, hade den allmänna beundran
stigit till en otrolig grad, så att den nästan omärkliga
molekylen egennytta, som vi nyss urskilde i poeternas konstitution,
helt och hållet försvunnit — för övrigt en dyrbar ingrediens,
en barlast av verklighet, utan vilken de inte skulle finna
fotfäste här på jorden. Gringoire njöt av att se, så att säga att
känna, hur hela denna åhörarskara — visserligen bara
pa-trask, men vad betydde det? — stod som bedövad,
förstelnad, kvävd av de ojämförliga tirader, som för varje
ögonblick översvämmade hans bröllopskväde. Jag försäkrar, att
han själv delade den allmänna hänförelsen och att han, i
motsats till Lafontaine, som vid uppförandet av hans
komedi "Florentin" frågade: "Vilken tosing har skrivit den här
smörjan?" gärna hade velat fråga sin granne: "Av vem är
detta mästerverk?" Därav kan man sluta sig till, vilken
verkan kardinalens plötsliga och olägliga ankomst måtte ha
haft på honom.
Och det han kanske fruktat, inträffade också. Hans
eminens ankomst så att säga vände upp och ned på publiken.
Alla vände sig mot estraden. Det var omöjligt att längre
höra någonting.
— Kardinalen! Kardinalen! upprepade alla munnar.
Den stackars prologen avbröts plötsligt för andra gången.
Kardinalen stannade ett ögonblick på tröskeln till
estraden. Medan han lät sin ganska likgiltiga blick vandra över
publiken, fördubblades uppståndelsen. Alla ville se honom
bättre. Var och en sträckte på halsen för att kunna se över
grannarnas axlar.
Och det var verkligen en högt uppsatt person, värd att
beskådas lika väl som varje annat skådespel. Carl, kardinal av
Bourbon, ärkebiskop och greve av Lyon, Galliens primas,
var samtidigt besläktad med Ludvig XI genom sin bror,
Pierre, herre till Beaujeu, som hade äktat kungens äldsta
dotter, och med Carl den djärve genom sin mor, Agnes av Bur-
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
