Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Vi öfvergå nu till behandlingen af det härmed i
sammanhang stående skälet, att hvarken Norges
grundlov eller riksakten innehålla något stadgande, som gifver
stortinget samma rätt som §§ 91, 92 B.F. gifva
riksdagen. Men om också de norska grundlagarna icke
innehålla ett direkt stadgande om stortingets rätt särskildt
i berörda fall, så uttala de sig i stället tillräckligt
tydligt om stortingets jemnlika rätt med riksdagen i såväl
detta som andra därmed likstälda fall.
Slår man upp Norges grundlov, finner man,
hurusom i §§ 39 och 40 stadgas, att då konungen dör och
tronföljaren är myndig, skall norska och svenska
statsrådet sammanträda för att utfärda kallelse till båda
representationerna och interimsregeringen förestå styrelsen till
dess båda rikenas representanter hafva församlats och
förordnat om regeringen under konungens minderårighet.
Detta för ett fall stadgade förfaringssätt generaliseras i
§ 41 och förklaras uttryckligen skola tillämpas så ofta det
på grund af Sveriges regeringsform tillkommer det svenska
statsrådet att i egenskap af statsråd föra regeringen]).
Att alla de "forholdsregle", som i §§ 39, 40
nämnas, skola utan åtskilnad tillämpas i alla de fall § 41
afser vore orimligt; så bokstafligt får bestämmelsen icke
fattas. Följden af en sådan tolkning skulle blifva, att
så snart konungen på grund af sjukdom eller resa utom
Sverige och Norge lemnat riksärendena ifrån sig till en
interimsregering, så skulle norska och svenska statsrådet
vara skyldigt att sammankalla representationerna.
Men lika oriktigt vore det att gifva § 41 en så
restriktiv tolkning, att den endast finge innebära att i
de fall, paragrafen nämner, en styrelse så sammansatt,
som förut i § 40 är sagdt, skall fungera. Hade detta
varit meningen, så hade det varit obehöfligt att i § 41
hänvisa både till § 39 och till § 40. Hänvisningen till
den senare hade gjort till fyllest, ty endast där afhand-
*) Jmfr Rydin, s. 302, och Aschehoug, I, 166.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
