Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1809.
387
"W–, den jag aldrig kan glömma. Men, bror, hon har
inga penningar.
Sköfde d. 14/12.
Kostligare originaler än härstädes såg jag näppeligen.
Jag hitkom ganska ledsen öfver ett kalas, som hindrade mig
att efter välbehag vistas på Björken, oeh, se, då hade tvänne
gamla fröknar, de der nu idka gästgifveri, förmodligen
emedan de äro så långa och groflemmade, för vår skull tillställt
en bal, hvars make jag aldrig sett. Jag säger: för var skull,
ty det skedde mönstringen till ära, och jag är
mönsterkom-missarius.
Till kl. 9 på aftonen promenerade man med galocher
uti dansrummet, af det skäl, att skönhetens solar ännu ej
gått upp; men vid den tiden syntes tout le beau nionde i
Sköfde, något sömnig, ty de hade, Lucia till pris och
vördnad, dansat på morgonstunden. Postmästarens fru
deklarerades strax för la reine du bal, men dä kan du lätt förstå,
hurudana les subjects skulle vara, ehuru nog många fröknar
deribland befunno sig.
Se, clå inträdde en högst chancelant person, en major S.,
hvars dödsbleka kinder höjdes af en gul ros. Han förde sig
med ogenien stolthet, hade satt gullgaloner öfverallt på sin
landtvärnsuniform och framkallade städse sin son, dels för
att visa honom för chefen och landshöfdingen, dels för att
blifva förvissad om, att ban i dans ej nedlät sig till någon
roturière. Efter honom inträdde en man i svart röck, väst
och byxor och yfvigt hår af samma färg, åtföljd af en son
Carl, sin fader i allo lik. Förledd af den myckna svärtan
titulerade jag honom hr magister, men se, det var en
landtvärn skapten och hans son en landt värnsfän rik. Denne
yngling kände väl sin kristendom och var sin fader i allo måtto
hörsam, i thy han ingenting företog sig utan på hans
tillstyrkan. Så, när man skulle äta, sade hans fader: »sätt dig
ned», och han satte sig; »tag ditt bröd», och han tog det;
»ät», och han åt och clet fröjdade hans hjerta, Sedan bordet
och hembrygdt öl gjort alla sinnen mera öppna, uppstodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
