Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18G4.
115
vi sjelfva orsaken dertill? Denna fråga har jag ofta gjort
mig utan att kunna besvara den. Kanske är vår själ ondast
en efterklang af de olika ljud, som spelas på verldens stora
liarmonica.
(Förf. fantiserar sedan om drömmarne oeli inbillning-ens verkan. År
emellertid jorden vårt plågorum, sa ma vi visa, hvad vi förmå, en
gudomlig eld Hammar inom oss och »si fraetus illabatur orbis, impavidum ferient
ruinæ» (Horat.) Don första gudinnan, som möter oss i en annan verld,
är lugnet, »hvarken klädd mod rosens eller liljans kraus, utan med den
blygsamma sippans». Men en särskild sorg ligger nu på forf:s hjerta).
Du känner min mor. En af mina systrar, Juliana, har
en tid varit i pension i Linköping, mon längre än till hösten
betalar ej min mor något för henne, och sedan skall lion tjena.
Ännu har hon ej fått tjenst. Hvart skall hon taga vägen?
Hon har velat komma till Stockholm, elit jag (ej) velat hafva
henne, ty hon är vacker, har ett gladt sinne, och jag känner
Stockholm. Don andra systern, hvilken jag förut, som jag
förmodar, nämt för dig, en stilla, hushållsam flicka, skall äfven
bort och är i samma belägenhet. Hvart de vända sig, svarar
man: »eder mor och mormor äro rike: det är bättre att hjelpa
de fattige», ty ingen är i större behof än de. De begära och
fordra hjelp af mig, men jag kan ej hjelpa. Med en helvetisk
känsla utsäger jag alltid: jag kan ej hjelpa mina syskon, min
färs barn. Ännu mera. De hade vändt sig till mig redan för
tvä månader sedan och jag svarade, att det var förgäfves,
men mina bref ha blifvit uppsnappade, — af hvem — kan du
gissa. De ha således satt sitt hopp till mig, men till en del
blifvit bedragna. Det smärtar mig, ehuru jag ej är orsaken.
Min mor sträcker sitt, hat äfven till de andra. Härom dagen
var jag i min hetta nära att förbanna henne. Jag har aldrig
varit i ott mera brinnande helvete.
Hvad skall man göra? Ar du i detta fall lugnare än
jag, sä råd mig.
(Han anförtror här sin vän orsaken till missförhållandet, men vi ha
intet skäl att meddela densamma. Deremot ha vi ansett oss ej kunna
helt och hållet med tystnad förbigå ett förhållande, som länge hade en
ganska stark inverkan på L. och äfven i sin mon bidrog- att väcka och
underhålla den oro, som, vexlande mellan vild, lättsinnig ysterhet och en
förstämning, gränsande till förtviflan, synbarligen utgjorde ett af hufvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
