Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVIII
öfningar, skall lian saknas bland dem och sjelf sakna deras råd; men på
sympatiens vingar skall hans ande »en kommande vår» kringsväfva dem
och sakta hviska »dessa förtroliga ord»):
»Du, som Febus förtrott sin gyllene klingande harpa,
Låt den ljuda utaf sanna melodiska ljud!
Helga din tjusande sång allenast det sanna och sköna,
Glömmande jorden, O, stig till det gudomliga opp!
Gå med ett ädelt förakt förbi den skrålande pöbeln,
Som edra himmelska ljud aldeles icke förstår.
Tvinga en renare ton utur de än ovana strängar,
Gif ett helleniskt behag åt vårt än sträfvare språk!
Stappla ej uti ditt lopp, men till Kamenernas trädgård
Dana med jettelik kraft Skandiens ljungtäckta fält!» —
Kännaren skall ej kunna undgå att här varsna tecken till
en förestående förändring i vår vitterhet, så i afseende på form
som innehåll. Antikens egna versmått, som under den egentliga
Gustavianska tiden försmåtts äfven vid öfversättningar från
de gamle *), upptages här till och med med en viss förkärlek,
och det är, hvad de nye eller clen blifvande vitterhetens unge
män angår, förbi med alla parafraserade, rimmade
öfversättningar från antiken. Den mer och mer bestämda teorien är,
att all sann, för hvarje folk och tid egendomlig, poesi bör
äfven i öfversättning bibehålla sin ursprungliga form. Det
epokgörande föredömet härutinnan hade G. G. Adlerbeth
gifvit genom sin öfversättning af Virgilii Æneis 1803 **), och
efter samma grundsats fullföljde han sitt värf, i det han gaf
oss Yirgilius, liksom Horatius, hel och slutligen en del af
Ovidius på svenskt språk i originalets versmått. Också visade
han sig vara en af de qvarvarande gustavianske män, som
voro mest öppna för en ny tids behof och fordringar i
estetiskt hänseende. Han aktades ock högt af denna tids före-
*) När man jämför Kellgrens rimmade öfversättningar af Propertius med
hans öfversättning i originalets versmått af Guido Posthumus’ öfverskrift öfver
Propertii »portx*ät ellor byst», må man i afs. på de förra beklaga en tidssmak,
som kunde göra äfven ett så poetiskt snille som Kellgrens till slaf.
**) Föregångaren (1801) G. Kegnér må med A. dela äran i teorien, men
ej i dess praktiska tillämpning, ty i öfversättningskonst var A. honom vida
öfverlägsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
