Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet förgängligt, men bjelpeligen godt slädföre.
Erik Liljeholm och Sigrid vandrade långsamt och
tungt framåt vägen. Nu hördes ljudet af
ankommande hästar och släde.
"God dag, god dag, gammelfar, god dag flicka.
Hvart tänka ni ta vägen?” ropade en vänlig röst
ur slädan.
Herr Erik strök af sig mössan och svarade:
”Åt skogsbysidan, granne, äma vi oss, men eljest
går stafvakarlens väg dit, der han hoppas få en
bit bröd och tak för natten.”
"Det kan allt vara tungt både för dig, far,
och för din unga flicka, att gå och vanka i den
nyssfallna snön. Mina två kampar äro raska”,
sade bonden, med ett välbelåtet leende blickande
på sina välfödda hästar. ”Sätt er på, så kan ni
åka så långt vi ha samma väg."
Gema begagnade sig vandrarne af tillbudet.
Snart hunno de åkande förbi en gård, der hästar
stodo ispända för ett par slädar. Det såg ut som
om någon resaude här hölle rast. Längre fram
på viigen syntes ock några herrar, som vandrade
framåt, liksom för att fördrifva tiden medan de
väntade på hiistame. Snart hunnos vandrarne af
de åkande, ehuru desse nu åkte nästan steg för
steg, för att vid sin förbifård icke tvinga de
gående opp i snön.
"God dag, Grönbackas Simon”, ropade en lång
ljuslätt herre, metl kort pipskägg och
knäfvelbor-rar. ”Fick du rågen väl betald? Jag hör att du
varit på slottet i morgons för att sälja.”
Förvånad frågade Simon: ”Hur vet herrn det?*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
