Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulla tankar plågade henne, och den splida flickan,
sorti man ofta beskyllt for att vara rädd och tafatt
tänkte nu ej ens på livad hon sjelf led, huru
hemskt det var i den öde qvällen. huru stor
hennes egen fara var. Stundom bäfvade hon dock
tillsammans, hon tyckte att hennes hjerta nästan
sammankrymptes, hon fraktade att förlora
sans-ningen. Åter tog hon sin tillflykt till hön.
Nu tyckte hon sig höra ett sakta prassel hland
de nedfallna löfven, som lågo på trädgårdens
gångar och sade nästan ohörbart: ”Far.” ’’Barn”,
svarades nästan lika sakta. Med möda lyckades
riddarn tränga sig ut genom den lilla luckan, och
innan koit sutto far och dotter, utan att vidare
hafva vexlat ett ord, båda i den lilla båten, som
ej var större än att den jemnt bar dem.
Sigrid fattade årorna och rodde utåt. Hvar
vägen rätteligen gick, var ej lätt att skönja i
mörkret; men den lilla ekan gick fram afven der
det var grundt, och herr Erik kände väl
farvattnet De mörka massorna af krigsskeppen syntes
skymta emot himmelen, huru mörkt det än var.
så att det lät sig göra att undvika dem. En gång
kommo de resande dock nog nära ett fartyg, for
att bli anropade, men Sigrid hvilade då ett
ögonblick på årorna och fortsatte sedan färden med
ytterst tysta årtag, och vakten på skeppet trodde
sig hafva hört miste när han tyckt sig förnimma
ljud, hland smattret af det fallande regnet.
Åndteligen hade flyktingarna hunnit förbi
Itun-sala och båda började nu småningom andas
lättare. Nu begärte herr Erik årorna och Sigrid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
