Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag ibland mot herr Klas, sa knnnen J vara viss
på, att han icke gaf mig sämre igen. Men i ett
afseende stämde vi dock alltid öfverens, och det
var i vår trohet mot vår konung. Väl kunde man
mången gång bli flygande ond på honom; men så
lofvade han ock slå hufvut af mig, och så var det
qvitt, det ena med det andra. Ocli nu, ädla fru,
har jag äran vara eder riddare och denna unga
dames (här böjde han lätt ett knä för Kathrina)
och ber jag eder icke försmå mig, sådan jag här
synes. Sköna damer ha i mig alltid haft en
trogen tjenare.”
”Ändå jag då. mig låtsar käre farhror alls icke
om”, sade Hebla, som i detsamma hoppade fram.
”Har då käre farbror alldeles glömt mig?"
Arvid Eriksson betraktade henne ett ögonblick,
tog henne derpå med båda händerna om lifvet,
lyfte opp henne och kysste henne. rSe på att du
blifvit så stor, att jag knappt kant igen dig,
yrväder. Men nog får du ännu äta några kakor hröd,
innan du växer helst så der högt. Och förr än
du blir åtminstone så lång, lär väl iugen ung herre
ens böja knä för dig, än mindre gamle Arvid
Eriksson.”
Eru Ebba log svagt. ”Ack herr Arvid. Tiden
är för sorgelig att skämta nu.”
”Anej, käraste eders frudöme, ju sorgligare
tid, ju bättre beliöfs skämtet. Intet blir bättre
med att sitta i knuten och gråta. Herr Klas är
borta, och en pelare var han, det må jag säga på
hans mull; men visst vilja vi dock se till att ej
hertigen får klösa öronen af finska björnar. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
