Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle doktor Kao - Kao Chia-jen, 72 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade han: »Jag är gammal nu och orkar inte vara läkare längre.
Du skall få mina böcker och överta arbetet efter mig.» Därpå gav
han mig sina böcker. Det var gamla böcker som hade gått i arv
från far till son genom många led. Strax därefter dog han. Chang
var både min lärare och min vän.
På så sätt arbetade jag i jordbruket, studerade medicin och
praktiserade som läkare i Louping by fram till 1923. Då hade livet
börjat bli allt osäkrare och det var många banditer uppe i bergen.
Jag vågade då inte längre bo kvar i Louping och Chang var död
så ingenting band mig till byn. Därför flyttade jag tillbaka till
Yenan. Där hade jag min praktik och arrenderade samtidigt jord i
Sjumilabyn. Jag arrenderade av en man som hette Hu. Jag
arrenderade 20 mu och skulle lämna honom 20 % av skörden. Nu hade
jag det sämre än förr. Tiderna var sämre, skatterna tunga.
Utanför mitt hus i Yenan hade jag en skylt som sade att jag var
läkare. I början fick jag inte många patienter, en eller två, kanske
tre om dagen. Jag undersökte dem och skrev ut recept åt dem och
de gick med recepten till apoteken. Patienterna brukade betala 200
mynt för en konsultation. Det gick 4 000 mynt på en silverdollar
och för konsultationsarvodet kunde jag köpa ungefär 3 jin ris eller
2 jin vete. Ibland betalade de för nästa konsultation, ibland
betalade de ej. Huvudsakligen levde jag på jordbruk.
1928 kom många flyktingar från hungerområdena. De kom från
Hengshan och Yüling. Första gången man berättade för mig om
kommunister var år 1933. Man talade med mig om hur svåra de
var och hur de mördade och plundrade. Så småningom kom Röda
Armén men den var ju inte alls så farlig som man sagt.
Röda Armén intog Yenan men för mig blev det ingen
förändring. Ären gick precis som förr. Jag fick fortsätta att betala lika
mycket till Hu för den jord jag arrenderade. Arrendet uppgick till
20 % av skörden från år 1923 då jag flyttade till Yenan till Hu
Tsung-nans trupper kom år 1947. Det enda som hände dessa år
var att jag så småningom började få flera patienter. Jag var ju
äldre och mer erfaren och känd. Dessutom bombade japanerna
Yenan så jag flyttade från staden och bosatte mig i Sjumilabyn.
Annars kan jag säga att detta kvartssekel i Yenan var händelselöst.
År 1947 kom Hu Tsung-nans trupper. Jag flydde upp i bergen
och bosatte mig långt borta i en avlägsen bergsby. Där höll jag mig
dold under hela ockupationen. Jag kom tillbaka när Hu
Tsung-nans trupper hade flytt. Då hade jag förlorat allting. Mina böcker,
min spannmål, till och med dörrarna till min bostad. Jag blev
mycket ledsen och kände hat mot KMT ty de hade stulit eller förstört
alla mina böcker. Jag hade älskat dessa böcker så mycket. Jag har
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
