Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägen till makten - Pai Yu-teh, gammal ganbu, 60 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har inte rätt att ge bort ammunition till vem som helst hur som
helst.» Och med det fick jag låta mig nöjas. Så vi började gå hemåt
med de fem klövjeåsnorna lastade med tomma gevär. När vi
passerade Changhsinchuan stannade folket oss. De hade ett stort möte.
De sade till mig: »Du kommer oftast med bara ett gevär. Nu har
du många. I dag kommer fienden för att plundra byn. De skall ta
vår spannmål från oss ty skörden är just bärgad. De vill att vi skall
svälta ihjäl. Så nu får du stanna och försvara oss. Vi tillåter inte
att du går din väg innan du slagit fienden och skyddat oss.»
Vad skulle jag nu göra. Vi hade ju ingen ammunition. Jag kunde
inte låta fienden få tag i våra gevär. Men jag kunde ju inte heller
överge byborna. Till slut sände jag iväg två man med de fem
lastade åsnorna och behöll åtta man med oladdade gevär. Sedan tog
jag rätt på ordföranden för Fattigböndernas Förbund i byn, han
hette Chuen Tien-ying och var en klok karl. Vi gick bort i ett hörn
och jag sade till honom: »Jag har någonting jag måste berätta för
dig. Men det är en hemlighet och du får inte avslöja den för någon.
Vi har ingen ammunition. Ingen ammunition alls. Ett gevär kan
du gärna få om du vill, men någon ammunition har vi inte.» Då
svarade Chuen Tien-ying: »Jag har tio skott, de blev kvar när vi
tog en KMT-plundrare.» Sedan sände vi upp barn och kvinnor på
berget. Röda Gardet i byn placerades nedanför berget och jag och
de andra soldaterna tog ställning framför templet. Så kom fienden.
Det var en avdelning soldater och en spannmålsindrivningsgrupp.
Det var ett helt regemente. Vid den tiden vågade KMT sig inte ut
ur staden med mindre än ett regemente. Soldaterna omringade byn
och spannmålsindrivarna kom upp mot templet. Då gav jag min
order: »Skjut inte på håll! Välj ut en bestämd fiende. Skjut en i
taget! Se till att varje kula dödar en fiende!» Så kom
spannmåls-hämtarna. Först sköt vi ihjäl en. Kvinnorna och barnen uppe på
berget skrek våra slagord och Röda Gardet ropade: »Den
segerrika Röda Armén har kommit!» Sedan sköt vi ihjäl en till. Därefter
ännu en. Alla skrek nu mycket. När fem soldater stupat flydde
fienden. Vi hade fortfarande fem skott kvar. Men de trodde att vi var
många och de visste inte hur lite ammunition vi hade. När fienden
flytt höll vi en stor fest. Nu litade folket på oss ännu mer. De sade:
»Detta är den verkliga Röda Armén. Åtta man besegrar så många
fiender.» När vi kom tillbaka efter detta slag hade vår garnison
visserligen hundra gevär, men vi hade fortfarande inga skott.
För att lösa detta sålde vi lite av en exproprierad jordägares
ägodelar och sände några man till Lochuan som fienden höll besatt.
De mutade befälhavaren och köpte ammunition av honom. Men
han hade varit listig och när vi skulle skjuta med den ammunitio-
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
