Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Den revolutionära rörelsen under Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka vilkor som hälst. Bland dessa arbetareskaror, som af
förhållandena själfva tvingades till insikten att de endast genom
förenande af sina krafter kunde befordra sina gemensamma
intressen, mötte det ingen svårighet för de revolutionära att värfva
anhängare i mängd, särskildt för alla socialistiska läror. Och
här liksom alltid och öfverallt lämnade reaktionen bevis för
omöjligheten af några slags framsteg under en enväldig byråkrati.
Sträjker mot arbetsgifvare, ehuru fullkomligt fridsamma till sin
natur och sitt förlopp, behandlades såsom uppror.
Sammanslutningar af arbetare för rent praktiska, ekonomiska syften
betraktades såsom öfverträdelser af förbudet mot föreningar och
sammankomster utan myndigheternas tillstånd. Organisatörer af sådana
föreningar, liksom talare vid möten o. s. v. underkastades samma
behandling som »politiska förbrytare» af andra kategorier, det
vill säga häktades och förvisades utan ransakning och dom,
eller hängdes till och med, såvida de genom ledande
verksamhet i gendarmeriets ögon förvärfvat sig anseende för en högre
grad af »farlighet», såsom fallet var med de tidigare nämda
ledarna af arbetarepartiet »proletariatet».
Sådan och sålunda tillämpad politik från regeringens sida
kunde själffallet icke undgå att i hög grad understöda den
förberedande revolutionära propagandan bland arbetareskarorna i
de nya, ständigt växande industriorterna. Till största del lågo
dessa i de västra och sydvästra guvernementen, där
befolkningen — polacker, lillryssar och judar — redan förut var i hög
grad missnöjd med de bestående förhållandena och där
följaktligen den regeringsfiendtliga propagandan fann ypperliga
betingelser för spridning äfven utanför de egentliga
arbetarekretsarna. Och från dessa industricentra spridde sig den
oppositionella andan till landsbygden, där de åt revolutionärt håll
längst avancerade arbetarnas hembyar i sin tur blefvo härdar
för det äfven bland bönderna jäsande missnöjet. Det är
ingalunda endast en slump, som gjort guvernementen Harjkoff,
Pultava och andra i samma trakter till skådeplats för de allvarliga
bondeoroligheter den allra senaste tiden där bevittnat, utan just
allmogens i dessa näjder beröring med de af revolutionära åsikter
anstuckna arbetarekretsarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
