Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Reaktionens följder på det ekonomiska området
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
tjäna staten, eller tsaren, hade adeln erhållit rätt till böndernas
arbete och hade — med tsarens goda minne — usurperat rätten
att förfoga äfven öfver deras personer. Peter Hl upphäfde adelns
skyldighet att tjäna staten och gjorde sålunda lifegenskapen till
en anomali, som förr eller senare måste försvinna. Det dröjde
etthundra år förrän öfvertygelsen att så måste ske i tillräcklig
grad genomträngt det ryska samhället, innan lifegenskapen
slutligen blef afskaffad.
Men därmed blef det också på en gång slut på adelns
inflytande såsom samhällsklass. Inom några få år hade flertalet
af denna klass gjort ända på de summor staten såsom lösen
för den bönderna tillfallna jorden ställt till dess förfogande,
godsen öfvergingo till en del i andra händer, som bättre
förmådde draga inkomster af dem, adeln såsom sådan försvann
från skådebanan, utvecklingen blef hvad den under sådana
förhållanden oundvikligt måste bli: demokratisk.
De intelligentaste, handlingsdugligaste individerna bland
adeln anslöto sig obetingadt till denna utveckling, som hvilade
på helt andra, så att säga nya samhällselement, på den till
insikt af sin styrka och sina rättigheter vaknande medelklassen,
hvilken fullt fattade att Rysslands framtid måste byggas på
utveckling af folkets stora massa, af de lägsta och bredaste
samhällslagren. Därmed var konflikten gifven. Själfhärskaredömet
ryggade tillbaka för konsekvenserna af den utveckling det själft
varit med om att sätta i gång och vände sin makt mot dem,
som tagit ledningen af denna utveckling om händer. Under
den ständigt mera tillskärpta konflikten såg sig
själfhärskaredömet stäldt gentemot alla samhällsklasser på en gång,
gentemot hela nationen. Det kunde icke finna stöd annat än hos
byråkratin, dess egen, af dess makt beroende skapelse, som
därför icke kunde bli något värkligt stöd.
I stället för att häraf draga den enda logiskt förnuftiga
slutsatsen: att själfhärskaredömet borde demokratisera sig, borde
göra till sina flertalets af folket intressen, för att hos detta kunna
vinna det stöd, som ensamt skulle förmå för en längre framtid
säkerställa själfhärskaredömets fortbestånd, beslöt Dmitri Tolstoi
söka på konstlad väg återupplifva en redan af den nödvändiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
