Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Alexander III och hans ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
»Hvarför rubba den vanliga ordningen och gången af
regeringsaffärerna», rådde denne, »genom att sammankalla en
nationalförsamling, när man kan komma under fund med den allmänna
meningen i landet på så mycket enklare sätt? Skicka ut en
cirkulärskrivelse till alla provinsguvernörer och anbefall dem
att insända rapporter om allmänhetens åsikter i deras respektive
provinser. Läs sedan deras svar, så får ni kännedom om den
■allmänna meningen i landet.»
Rådet föreföll Pobedonostseff så genialiskt, att han
omedelbart framförde det till tsaren, hvilken i sin tur kände sig så
öfverväldigad af den statsmannavisdom grefve Tolstoi uttryckt,
■att han afvek från den vanliga seden att icke på nytt använda
en minister, som en gång fallit i onåd, och utnämde Tolstoi
iill inrikesminister.
Han förblef sina föregåenden och sina åsikter i allo trogen
■och bidrog näst Pobedonostseff i främsta rummet till att göra
Alexander III:s regering så ytterligt reaktionär och olycksbringande
för massan af folket som den i själfva värket blef. Tolstoi
efterträddes såsom inrikesminister af Ivan Durnovo, som inskränkte
sig till att fullfölja de planer Tolstoi uppgjort, särskildt
beträffande inskränkandet af det ringa mått af lokal själfstyrelse
bönderna förunnats genom införandet af semstvo-institutionen.
Af Alexander III:s öfriga ministrar spelade endast
utrikesministern von Giers en mera framstående roll och lyckades,
liksom krigsministern Vannofskij, länge bibehålla sig på sin post,
hufvudsakligen genom att ständigt ingifva tsaren föreställningen
att det var han själf, som i alla dess skiftningar ledde sin
utrikespolitik. Om de öfriga är icke mycket att säga. De voro
medelmåttor och följde med strömmen.
Ingen härskare har väl personligen varit mindre benägen
än Alexander III att drifva en politik, som kunde lända massan
af folket till ofärd, ingen har mindre skonat sig själf eller
ihärdigare sträfvat för sitt rikes välfärd, men ingen har väl häller
i högre grad åstadkommit motsatsen af det han önskat. Han
gjorde allt för att bevara sin själfständighet, men föll ändå så
helt och hållet under andras inflytande, att han ständigt utförde
•deras vilja, när han var som mest öfvertygad om att han genom-
Det rev. Ryssland. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
