Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Den revolutionära rörelsen under Alexander II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
kofran. Denna rörelse kan icke skildras bättre och trovärdigare
än genom citerande af furst Krapotkins ord härom i hans »En
anarkists minnen»:
»Under åren 1860—1865 utkämpades i nästan hvarje
välmående familj en bitter strid mellan föräldrarna och de unga sönerna
och döttrarna, som gjorde anspråk på rättigheten att disponera sina
lif i enlighet med sina ideala kraf. Unga män lämnade
militärtjänsten, kontoret och butiken och inträdde vid universitetet.
Unga flickor från de mest aristokratiska familjer reste, utan ett
öre på fickan, till Petersburg, Moskva, Kiev, för att lära sig någon
sysselsättning, som kunde befria dem från familjeoket och kanhända
möjligen äfven någon gång från en äkta mans påtvingade ok.
Efter svåra och bittra strider tillvunno sig många af dem detta
personliga oberoende. Då önskade de att göra det fruktbärande,
ej för sin personliga bekvämlighet, men för att också till folket
sprida den kunskap, som hade frigjort dem själfva.
»I hvarje stad i Ryssland, i hvarje kvarter i S:t Petersburg
bildade sig små föreningar för själfutveckling och själfstudium.
Filosofernas arbeten, nationalekonomernas skrifter, den unga ryska
historiska skolans forskningar, allt lästes här och underkastades
sedan ändlösa debatter. Syftet med alla dessa studier och
diskussioner var att lösa den stora fråga, som för alla var dagens
brännande: På hvad sätt kunna vara nyttig för den stora massan af
folket? Småningom stannade man vid det resultatet, att det enda
sätt, hvarpå man värkligen kunde göra nytta, var att slå sig ned
bland folket och lefva folkets lif. De unga männen uppsökte
landsbygden som läkare, skollärare och skrifvare, ja, till och med
som arbetare på åkern, grofsmeder, timmermän och försökte
att lefva i nära beröring med bönderna. De unga flickorna
togo lärarinneexamen, blefvo barnmorskor eller sjuksköterskor
och slogo sig i hundratal ned i byarna och egnade helt och
hållet sina tjänster åt den fattigaste delen af befolkningen.
»De drogo ut på sin mission utan att ha några som hälst
tankar på social omgestaltning eller några omstörtningsidéer,
helt enkelt besjälade af ett lifligt behof att lära massan af
bönderna att läsa, att undervisa dem, att gifva dem läkarhjälp,
eller att på hvad sätt som hälst lyfta dem från deras mörker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
