Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
de privilegierade i varje fall ännu färre till antalet. Dessa
senare kände sig helt isolerade och försatta i en fientlig miljö.
Några av dem vägrade likväl att finna sig i de nya
förhållandena och de vägrade också att emigrera samt satte sig till
motvärn. De voro stolta över sin fysiska uppfostran och de
kände sig starka nog till väpnad kampanj. Men de levde
alltför mycket i den gamla tidens förhållanden och räknade för
mycket på sin förutvarande prestige, som redan gått förlorad.
Då de sågo sig övergivna och lämnade åt sig själva, när
de kommo underfund med, att deras underlydande icke ville
kämpa för deras sak; när de sågo sig överallt besvikna,
insågo de, att deras fysiska styrka intet betydde och att det
varit deras privilegier, som utgjort grundvalen för deras
högre sociala ställning.
De revolutionära voro ej besjälade av någon överdriven
optimism. De riktade sina attacker ej mot individerna utan
mot rikedomarna, i medvetande om, att då kapitalisterna
voro berövade varje medel till korruption, de också voro ur
stånd att göra någon skada. Det förekom likafullt några
brutala excesser och hämndeäkter. Men det var blott enstaka
händelser, och det blev aldrig satt i system.
Bland de egendomsbesittare, som blevo mest besvikna,
mest krossade under händelsernas tyngd, voro de, som
hade lämnat Paris och andra industricentra för att söka en
tillflyktsort i sina villor och större lantställen. De hade kommit
ut tiil landet för att söka lugn och under förhoppning att utan
- några hinder avbida slutet på stormen.
Ocii här ute bröt. den lös över deras huvuden — lika
häftig ocii intensiv som den varit i städerna! Här kommo
bönderna, befriade från all respekt, uppträdande som deras
jämlikar, kommo tör att tvinga dem att övergiva dessa stora
gods, varav de sugit så mycken profit.
Avsäga sig jorden till förmån för dem, som odla den...
Det var slutet på allt! Det var fruktansvärdare än
skräckväldet av 1793!...
Om denna jord, som man högljutt återfordrade av dem,
hade öppnats under deras fötter, så skulle deras
förskräckelse icke varit större!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
