Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersåtarna i tygeln, utan äfven till att ej utan
framgång försvara landet mot flere på en gång fiendtlige
grannar; och ett 5 år långt, väldigt krig jemte en
slösande hofhållning behöfdes att tömma den rika skatt,
Erik tagit i arf efter sin fader. I mycket var ock konung
Erik skickad att använda denna makt; han hade goda
insigter både i rikets värf och krigssaker; han var —
om man ser bort från en del af hans svaghetstid —
rastlös verksam i att utfärda befallningar, varningar,
förmaningar; ingrepp i sin kungliga makt visste han väl
att näpsa; skoningslöst höll han räfst med sina tjenare.
Ej heller möter han något motstånd; hertig Johan gör
ett försök att visa sig sjelfständig, men qväses genast;
kunna vi ock ganska tidigt under Eriks regering spåra
missnöje hos adeln, så förmärkes dock ej en skymt af
en verklig sammansvärjning eller ens en stämpling af
detta stånd förr än vid hans fall. Men när hans stund
är kommen, så faller han utan att på allvar kunna
kämpa en sista förtviflad kamp om sin krona. Den ene
stormannen efter den andre sällar sig till hans bröder;
hans krigare, svenskar så väl som främlingar, gå fännika
efter fännika öfver till fienden; det ena landskapet efter
det andra hyllar hertigarne; sjelfva hans sista värn, den
starka hufvudstaden, faller genom förräderi blott några
få dagar efter, sedan hans bröder visat sig utanför dess
murar; och ensam, öfvergifven af alla, måste den kort
förut så stolte och öfvermodige konungen på nåd och
onåd gifva sig i fiendens våld. Intet enda drag at
uppoffrande hängifvenhet för den olycklige herskaren möter
oss i berättelsen om hans fall, många af svart
otacksamhet. Men Erik förmår det oaktadt ej aflocka oss
känslan af sympati i sin olycka, af beundran för
värdighet och mod i striden mot densamma. Det finnes intet
stort, intet fängslande drag i berättelsen om hans
undergång. Han kan ej, som en Richard III, oförfäradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
