Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tant Lina, jag hälsar er välkommen! Ni sade nyss,
att körsbärsträden icke öfvergifvit oss under sista delen af
resan, men vår lefnads blommor ha redan för längesedan
öfvergifvit oss, hvad skulle ni säga om vi på gamla dagar
ej mera öfvergåfve hvarandra? Ni har inga anhöriga, vi
ha plats tillräckligt här i huset, och ni skall få det så
bekvämt, ni vill. Kom och slå till!»
Tant Lina såg först litet frågande på honom; men hon
var ej någon af de gamla, sippa mamseller, som först göra
många krumbukter, innan de säga »ja»; hon slog glädtigt
sin hand i hans och sade: »Jag stannar hos er.»
Saken var afgjord och ett nytt förbund var ingånget.
Den härliga vårdagen och den ungerska damen lade då och
då ett ord i laget, och två gamla hjärtan hade blifvit unga
på nytt.
När de följande morgon sutto tillsammans och Jockum
burit in kaffet, sade hans husbonde:
»Jockum, vi passa nu ej rätt tillsammans längre: du har
på denna resa blifvit ett slags herre, och det duger inte för
mig: det är väl bäst, att vi skiljas åt.»
Lyckligtvis hade Jockum redan satt kaffeservisen på
bordet, annars hade han bestämdt släppt den i golfvet. Han
stod alldeles förbluffad och stammade:
»Husbond’, hvad har jag gjort er för ondt?»
Tårarna strömmade härvid ur hans ögon.
Den gamle steg upp och lade sin hand på hans hufvud:
»Du har ej gjort mig något ondt, min gosse, och så var
det ej heller menadt. Ser du, jag måste nu i stället för
en betjänt hålla mig en tjänstflicka, och ett förkläde och
en bindmössa skulle du väl inte anse rätt passa dig. För
dig har jag för öfrigt redan sörjt. Jag har talat med
Karl, du skall till Lilla Barkow och där lära dig
landtbrukshushållningen. Jag vet nog, att det annars icke brukar bli
något bevändt därmed och att respekten lider, när ett arbetarebarn
kommer öfver de andra arbetarna, men här vid lag
är det annorlunda, eftersom de arbetare, som du kände och
som kände dig, äro i Amerika, och de, som du nu skall
ha under dig, ej känna dig och dina forna dumma streck,
så att jag tror, att det nog skall gå; men du får sträfva och
ta upp dig i skrifning och räkning.»
»Husbond’, jag kan både skrifva och räkna, och det
andra lär jag mig nog,» och ögonen glänste på honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
