Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej,» sade Paul, som vid sitt författareskap hellre ville
skrifva än stryka ut, »det får stå. Men jag vill tillägga
något, så att du inte kan komma i förlägenhet,» och han
skref vidare:
’Men Jockum hade rätt.’ — »Nå är du nöjd?»
»Ja, då har jag ingenting vidare däremot.»
Och Paul skref vidare:
»Om natten foro vi omkring Kap Matapan, som jag
likväl inte fick se, därför att pappa och mamma körde mig
i säng, och hvilket är den yttersta spetsen af hela Europa,
som nämligen upphör härstädes och på kartan först åter
börjar upptill på andra sidan.»
»Paul,» inföll Jockum, »du vet, att jag är sjövan och
måste känna till de här sakerna. Du säger: ’foro vi
omkring Kap Matapan;’ du skall skrifva: ’kommo vi i sikte
af,’ så låter det höra sig.»
»Men jag fick ju ingenting se, utan måste ligga där
nere i mörkret.»
»Det gör ingenting! Men hvarje sak skall nämnas vid
sitt rätta namn.»
Paul ändrade nu det han skrifvit och fortfor:
»I dag har ingenting vidare händt oss, utom det att
vi sett några vilddjur till delfiner, hvilka tumlade omkring
fartyget, hvarför de äfven kallas för tumlare; matroserna
kalla dem också för marsvin. Men det är helt andra än
dem. Karl Beselin har som små kaniner i en låda; de ha
inte fyra ben, utan fenor.»
»Seså!» sade Paul och lade ned pennan,» nu vet jag
ingenting mer.»
»Ah,» sade Jockum, »det är ju också mycket nog
men tänker du icke flicka in en liten strof till om baronen
och Helena?»
»Det aktar jag mig allt för!» utbrast Paul, »då skulle
mamma grina illa!»
»Paul,» anmärkte Jockum, »du är ju annars alltid så
förståndig. Det förvånar mig verkligen, att du kan tro, att
jag skulle vilja skaffa dig någon ledsamhet eller att du
skulle med klara och tydliga ord redogöra för vår
sammansvärjning och hvad vi för öfrigt veta. Nej, det måste skrifvas
så fint, att ingen människa kan märka, hvad vi egentligen
menat. Skrif du, så skall jag diktera för dig:
»’Under hela resan,’ — har du skrifvit det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
