Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss stå där och åt i all hemlighet på ett värdshus frukost
med stekt potatis, mamma gaf honom också ordentligt
därför. På fartyget ha vi träffat: 1) Jockum Klähn; 2)
Morbror Bors; 3) Farbror Jahn; 4) Herr studenten Beyer;
5) En advokat; 6) Herr baron von Unkenstein, som endast
mamma kan tåla, och 7) ett litet kommersionsråd från
Thüringen, han kallar alltid pappa för gamle och mig för unge
’Grobian’, emedan han på sitt språk ej kan uttala Groterjahn.
Under natten uppstod en väldig storm och böljorna slogo
oupphörligt öfver fartyget. Pappa och lilla kommersionsrådet
stönade jämmerligen, ty de hade sjösjuka, och jag
kunde knappast få på mig stöflarna. Farbror Jahn och
Jockum buro upp mamma, och pappa fick i dag bannor,
därför att han varit sjuk. Den gamla damen såg mycket
lustig ut i farbror Jahns päls.
Ragusa, dagen efter påsk. Nu äro vi här. —»
»Ja,» sade Jockum, när han genomläst verket, »det
är riktigt: nu äro vi här.»
»Ja, Jockum,» sade Paul, »men här måste vi väl
egentligen sätta något till.»
»Det kan jag inte inse, Paul; jag tycker, att din mor
kan vara mycket belåten. — Vi äro nu här, det kunna vi
skrifva; men hvad som kommer att här vidare hända oss,
det kunna vi inte veta. Vi kunna visserligen skrifva litet i
förväg, såsom: ’Jag har i dag åter fått bannor’, ty det får
du, det är säkert; men du kan också möjligen få smörj,
och då passar det inte. Nej, bär det här papperet till din
mor; jag skall ställa mig i förstugudörren och hålla utkik,
för att se om det faller henne på läppen.»
Paul bar nu ut papperet till sin mor och hade redan
en förkänsla af, att det skulle gå galet, men det aflopp
likväl nådigt: modern tog i djupa tankar emot papperet och
såg alls icke på det, utan fortsatte sitt samtal med baron
von Unkenstein och Helena, ty hon var inbegripen i en
hufvud- och statsaktion, hon ville, såsom hon sade för sig
själf, inleda »en innerligare öfverensstämmelse» mellan de
båda unga, och därför gaf hon sitt eget, svaga lif till en
brygga, på hvilken de båda kunde vandra och afsluta ett
fördrag.
Herr baronen dansade därför nu också gladt framåt på
bryggan under de mest valda artighetsbetygelser, men Helena
ville icke. Vare sig att hon trodde bryggan icke bar, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
